- Project Runeberg -  Samlaren / Ny följd. Årgång 13. 1932 /
97

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ibsen och Strindberg. Av Sten Linder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ibsen och Strindberg 97

— Hjördis har tydligen flerfaldigats i Strindbergs uppskrämda
fantasi. Och på ett annat ställe beskriver han dessa kvinnor som »ett
slags könlösa djävlar i människohamn» (LiJct och olikt II: 11). I
sina naturalistiska dramer gjorde Strindberg sedan som bekant sitt
bästa för att överträffa Ibsen i detta slags kvinnoskildring.

V.

Vilken förbittring Ibsen känt över Strindbergs angrepp visar
en liten episod från tiden kort efter Giftas utgivande. Edvard
Brandes hade utsänt en lista för insamling till en minnessten över
J. P. Jacobsen. När listan kom till Ibsen, vägrade denne att skriva
på, därför att Strindbergs namn stod där förut, varpå denne dock
räddade situationen genom att skriva till Brandes: »Behåll tian och
stryk mitt namn.»1

Sora redan nämnts, tog Strindberg Hjalmar Ekdal-figuren för
en hämnd från Ibsens sida för Giftas. Kanske var det Hjalmar
Ekdals suckar över »familjeforsørgerens» tunga börda, som särskilt
träffade en öm punkt hos Strindberg, ty fr. o. m. Giftas II blev
ju familjeförsörjarens slaveri ett huvudtema i hans egen kampanj
mot kvinnorna. I varje fall lyckades han snart överbevisa sig själv
om rättmätigheten i den ogrundade misstanken. Hans redogörelse
för saken i En dåres försvarstal ger ett lärorikt exempel på hur
ohämmat hans förföljelsemani arbetat i denna beryktade bok:

Sedan ovanstående händelse brutalt dragit min uppmärksamhet på
förhållandet, börjar jag leta i mitt minne för att finna samstämmiga
indicier. Och strax kastar erinringen av ett litterärt arbete, som
utkommit medan min process pågick, ett ljus däröver, ett obestämt, det
medger jag, men dock tillräckligt att finna en kanal som steg till
källan för dessa rykten.

Det var ett skådespel av en berömd manlig norsk blåstrumpa,
förkämpe för jämlikhetsfåneriet; och jag hade tidigare läst det utan
att någonsin i dess handling finna något som påminde om mina egna
förhållanden. Men nu däremot lät allting lätt översätta sig i mån som
jag gav fritt lopp åt de för min makas rykte svåraste antaganden.

En fotograf (ett invektiv mina nyckelromaner inbragt mig) har
gift sig med en flicka av tvivelaktig moral. Fordom älskarinna till en
stor godsägare, uppehåller hustrun hushållet genom hemligt understöd
av sin forne älskare. Hon sköter även makens yrke, alldenstund han

1 J. Mortensen, Strindberg som jag minnes honom, Sthlm 1931, s. 51.
7 — 32501. Samlaren 1932.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 15:55:30 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/samlaren/1932/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free