Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ibsen och Strindberg. Av Sten Linder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ibsen och Strindberg 99
här förklaras vara en man, som behärskar en kvinna.» (Lamm,
a. a. I: 246 f.)1
I Marodörer säges mannen även få retuschera fotografier för
att hustrun skall ha råd att måla — bägge äro artister. I
Kamraterna har detta ändrats till att han får rita trästockar, vilket ju
förefaller att ligga något närmare till hands (Anm. till
Naturalistiska sorgespel s. 495). Men fotografiplåtarna ha naturligtvis
kommit från Vildanden, där Gina knogar med retuscheringen, medan
Hjalmar Ekdal ligger på soffan och mediterar. Vilket ju enligt
Strindbergs övertygelse syftade på att fru Strindberg sysslat med
litterära översättningsarbeten. Genom att kasta om rollerna har
Strindberg alltså i Marodörer tillbakavisat Ibsens fula insinuation.
Tydligen har dock Strindberg allt fortfarande gått i en
dödlig ångest för Ibsens hämnd. När han fick höra att det i ett nytt
stycke av Ibsen, Hedda Gabler (1890), förekom ett »ödelagt geni»
vid namn Ejlert Lövborg, var misstanken genast framme igen.2
Läsningen av dramat lugnade honom dock, men i stället upptäckte
han till sin obeskrivliga -triumf att Hedda själv var en
Strindbergshjältinna. I brev till Birger Mörner skrev han: »Emellertid tyckes
H. G. vara mera hopskvallrad än observerad, och släktskapen med
Laura i Fadren och Tekla i Kreditorer synes odisputabel. Ser du
nu att mina frön har fallit i själva Ibsens hjärnkapsel — och grott!
Nu bär han på mina semina och är min uterus! Det är Wille zur
Macht, och min lustkänsla att sätta andras hjärnor i
molekularrö-relse.» (A. a. s. 41.)
Denna gång torde man verkligen i någon mån få ge
Strindberg rätt.
Hedda Gabler hör ju tydligt med i raden av Ibsens
valkyrje-och frihetshjältinnof. Men medan ännu hennes närmaste
föregång-erskor, Eebekka West och Ellida Wangel, äro tecknade med stark
sympati från diktarens sida,3 företer Hedda så många osympatiska
drag, att det nästan förefaller som om Ibsen i henne velat visa
avigsidan av det starka och frihetskära kvinnoideal, han i så många
tidigare gestalter hyllat. Hedda kan sägas vara en karrikatyr av
1 Den i Marodörer förekommande kritiken av Brand-idealismen och
livsglädjekravet i Gengangere har redan ovan (avd. III) berörts.
2 B. Mörner. Den Strindberg jag känt, Sthlm 1924, s. 36.
3 Rebekka West ådrog sig Strindbergs livliga intresse såsom »en omedveten
kannibal, som slukat den förra hustruns själ». Se uppsatsen Själamord. Apropos
Rosmersholm. (Prosabitar frän 1880-talet s. 188.) Jfr Lamm, a. a. 1: 284.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
