Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till Thorilds »Passionerna». Av Harald Elovson - I. Tävlingsskriftens text
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108 Harald Elovson
Efter detta avertissement, som ger ett intressant vittnesbörd
om Thorilds beundrande intresse för hexametern, följer själva
dikten, som endast uppvisar mindre varianter, utom för femte sången,
som Thorild mera ingående bearbetat före publicerandet. Avskriftens
text meddelas för den skull här:
Kraften är Tingens Lif, den Eviges, Eviges Väsend.
Harmonien är Skönhet och Väl i vida Naturen.
Bägges förening är Gud, som lifvar Snillen och Hjeltar.
Spänner Stoftets Förmåga till stora herrskande Dygder.
Kraft utan Harmonie är Strid, är fasa och jämmer.
Harmonie utan Kraft är god och oprisad vanmagt.
Medelmåttans oädla lugn; Men bägges förening
Uttryck af Gud. I Er, O! höga, mägtiga Själar
Er, odödlige Snillen och Hjeltar, Guddomens Lågor
O! Han lefver i edra Sinnen. Utgjuter Sjelfve!
Vidt till tusendes Väl, till Verldars Sällhet och Ära.
Sådan var Du, O! Ossian! Lyft mig, himmelska rysning.
Ossian, Skalldernas Konung, för hvilken Naturen står hörsam,
Ach! för hvilken Homerus försvinner och Woltaire är intet.
Milton spänner sin flygt och svindlar och hinner Dig icke.
Hvem kan föllja Dig Skälld? Från Stjernorna klingar Din Harpa
Med Seraphernes Ach! tillbaka. Häpnande tystnar
Himmelens eviga Harmonie. O! Ossian, Ossian!
Glad, som Ljuset, ren som Ethern, segrande, Hög som
Blåa Himmlen; eller fullkomlige! I dina Sorger
Djup som Molnet, stark som Vågen, fasande, helig,
Dyster som Midnatten. O! Sångens Mästare höge!
Hjeltars ära! Odödliggörare, Ädle, Guddomlige Ossian.
Sådan, O! Shakspeare! var du. Ditt mägtiga kvalfulla Snille,,
Jättelikt skapande, hvälfver Naturen, hvälfver och blottar
Med en blick dess Helgedom, mindre harmonisk än kraftfull.
Häll! Germaniens Ära! Du seraphiske Kloppstock!
Edens Skälld, Du Gesner! Edra himmelska Sånger
Andas Dygden och Gud, Natur. Men däremot mera
Harmonie än Kraft i Er, behaglige Snillen,
Er, O! Svanar Galliens! Er, Italiens Dufvor!
Ömma, ljufva och lätta, sällan ädla, men alldrig
Själens inre heliga krafter rörande. Dig dock
Nordens tjusande Näktergal, Uranie, Uranie,
Dig dock vörde min Sång, Dig starke, glänsande Stjernhjelm.
Kraft i Er, Guds Söner, Verldens Lärare Vise!
Dig, o! Sivas, Guddomlige, öfver jordiske Plato!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
