- Project Runeberg -  Samlaren / Ny följd. Årgång 13. 1932 /
110

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till Thorilds »Passionerna». Av Harald Elovson - I. Tävlingsskriftens text

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

110 Harald Elovson

Efter sjätte sången följer i avskriften en vädjande hänvändelse
till sällskapet, som Thorild i trycket 1785 placerat under
»Anmärkningar» och dessutom omstiliserat med hänsyn till att dikten nu
riktade sig till offentligheten. Den har följande lydelse i den äldre
versionen: »Jag vet icke, om Sällskapet skall finna denna Versarten
så melodisk, $om jag funnit den rik och ädel. Man kan invända
mycket. Stjernhjelm, Kleist och Klopstock svara.1 Vårt Språk, i
sitt Slafveri, suckar efter en sådan frihet och människliga snillet
påstår den. Det vekliga rimmet uthärdar icke en stark tanka,
förgås i Passionens Vålld: Odens flygt glömmer det. Jag har vågat.
Skall jag krossa Pindars Lyra eller behålla den?»

Efter denna direkta vädjan till sällskapet följer i avskriften
några »Anmärkningar», vilka frånsett några mindre varianter och
ett tillägg överensstämma med de allmänna »Anmärkningar», som
ingå i originaltrycket 1785. Avskriftens text för detta parti
meddelas här:

Jag menar med Naturen Guds Kraft, som lefver i allt, utom
hvilken Känsla, Väsende, Lif är för min Tanka en evig Tomhet.

Jag menar äfven det omätliga hela. Jag tror Dess obestämda
Evighet, dess oändlighet för Inbillningen. Spinosa, Skälld, hade icke
varit Pantheist.

Jag hatar dessa kalla HandtverksSnillen, dessa mechaniska,
själlösa Hufvud en, som upställa Naturen, som ett löst Urverk, som se
endast Verldens Kropp, under det all skapad Tanka förlorar sig i dess
Krafter och Lif. — ^ygg> bygg, vettiga Barndom, utan Sinne och
Ge-nomträngning. Den Vises Öga ser Gud, och känner Honom all-lefvande.

Verlden är Guds första, stora, allmänna Uppenbarelse. Han lefver
där i hvar strimma af Ljus, i hvart drag af Skönhet. Utom Honom
fall i Afgrunden af ditt eviga intet, sköna och härliga Guds Helgedom!

1 I trycket 1785 har denna sats följande lydelse: »Verldens störste skalder
svara.» Detta mycket allmänt hållna uttalande har kommenterats mycket olika:
I »Förklaringar till Svensk litteratur från Bellman till våra dagar. 1. Från
Bellman t. o. m. Almqvist», andra omarbetade upplagan, Lund 1926, s. 14, låter
Mjöberg »verldens störste skalder» bli »Homeros, Pindaros, Virgilius,
Shakespeare, Milton, Klopstock, som alla skrivit orimmad vers». Arvidson skriver a. a.
s. 375: »Varifrån Thorild fått uppslaget att skriva sin lärodikt på hexameter,
behöver inte bli föremål för tvist. Visserligen hänvisar han till »Verldens Största
Skalder» och tänker då på Homeros, Lucretius och Vergilius. Han har också haft
Stiernhielm i tankarna. Men dessa förebilder ha varit av sekundär betydelse. Den
direkta förebilden är Klopstocks ’Messias’». — Det har givetvis varit naturligt för
den unge författaren av »Passionerna» att hänvisa till skalder, som från hans
inställning lågo närmast till hands, upphovsmännen till »Messias» och »Der Frühling»,
de på denna tid mest kända tyska hexameterdikterna, samt den svenske
hexameterdiktaren. Det kan påpekas, att Kleists hexameter formellt skilde sig från
den sedvanliga genom en upptakt, något som ju Thorild ej upptagit.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 15:55:30 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/samlaren/1932/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free