Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till Thorilds »Passionerna». Av Harald Elovson - I. Tävlingsskriftens text
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till Thorilds »Passionerna» 111
Min Lag har varit att uttrycka, ej att beskrifva, hvad jag tänckt
och känt.
Jag har ofta brutit Harmonien; mäst, där känslan upplöst den
någon gång, där jag sökt ett lefvande Uttryck. Jag har frågat Naturen
för mina Sinnen. Hafva de felat?
På ett par Ställen har jag vågat Inversionen. Snillen af hög
grannskning beundra dess Styrka och Eikedom. Jag känner ingen
annan Regel, än det högsta sköna och goda.
Jag älskar icke Medelmåttans Ymnighet. För Er, har jag icke
skrifvit, behagligt famlande Ordsnillen. Icke för Er, Andar utan kraft,
fjäderlätta, vattenklara, behageliga, som en ljuf dunst: svaga och
försvinnande som den;
Jag har lämnat Passionernas Metaphysik. Deras naturliga
Målning återstår ännu sex Sånger. En tid kan gifva dem. — — — —•
Eesultatet av jämförelsen mellan 1781 och 1785 års versioner
av »Passionerna» blir, att själva dikten endast underkastats en
mindre bearbetning före publiceringen och vidare, att de allmänna
»Anmärkningar», som finnas i trycket 1785, tillkommit redan 1781,
ej under åren 1783 — 85, som man hittills antagit. De båda
företalen och anmärkningarna till de enskilda verserna i det nämnda
trycket ha tillkommit efter 1781.
Tävlingsskriftens härmed fastställda text är ägnad att ställa
Thorilds första uppträdande i huvudstadens litterära liv i delvis ny
belysning. Det är tydligt, att den unge diktarens estetiska
uppfattning i stort sett redan är inte blott färdig utan också klart
uttryckt 1781. Hans opposition mot upplysningsfilosofiens mekaniska
världsbild får otvetydig formulering i »Anmärkningar» likaväl som
hans ogillande av den franskklassiska smaken med dess regeltvång.
Hans följande skrifter, såsom inlägget i Stockholms Posten n:r 53
1782 och företalet »Til det högre allmänna» och
specialanmärkningarna till trycket av »Passionerna» 1785, variera endast i
tävlingsskriftens prosapartier klart angivna temata. »Jag känner ingen
annan Eegel än det högsta sköna och goda», deklarerar han 1781.
I sin skrivelse till Utile Dulci skriver han: »Sällskapet är en
domstol; och har gjort väl i att följa sin högsta regel af rätt, tills
någon visar att den är otillräcklig. Jag måste vörda den. Men
hvart snille är födt lagstiftare: sjelf skapare i sitt ämne. Det tar
icke, utan ger lagar. Det känner inga andra reglor, än naturens;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
