- Project Runeberg -  Samlaren / Ny följd. Årgång 13. 1932 /
112

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till Thorilds »Passionerna». Av Harald Elovson - I. Tävlingsskriftens text

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

112 Harald Elovson

än den högsta kraftens och den högsta skönhetens. Efter dessa
var det jag behöfde att dömas: ej af en domstol med en viss stiftning,
utan af fria snillen; ej efter vissa stadgade lagar, som är klart att
jag icke kunde följa (då jag just sökte upprätta nya), utan efter
känslan af det högsta sanna och sköna. Man hade icke bort fråga:
är denna harmonien rimlös? utan: är den ljuf, stark och rik? är
den förmögen till alla Naturens uttryck?».1

Det synes därför ej vara riktigt att som Arvidson sätta ifråga,
»om inte den djupa klyftan mellan Thorild och hans motståndare
(Kellgren) genom omständigheternas tryck kommit att bli betydligt
större än de båda lägrens principiella ståndpunkter predisponerade
till». Arvidson menar, att det i själva verket var Kellgren, som
tvingade fram Thorild till en »medveten och principiell opposition»
mot den franskklassiska smaken. Det var först Utile Dulcis
domslut över Passionerna som föranledde den första principiella
stridsskriften mot regelväldet, Thorilds inlaga »Til Sällskapet Utile Dulci»
i n:r 53 av Stockholms Posten 1782.2 I tävlingsskriftens
prosapartier har emellertid Thorilds oppositionella inställning redan
erhållit ett medvetet uttryck. Det är Thorild, som först ger klar
lösen, som först går till attack. Han har utan tvivel varit fullt på
det klara med att hans dikt, framför allt vad formen beträffar, ej
reservationslöst skulle godtagas av domarna i Utile Dulci, när han
skriver: »Jag vet icke, om Sällskapet skall finna denna Versarten
så melodisk, som jag funnit den rik och ädel». Han medger, att
invändningar kunna göras mot hans metriska nyhet men skyndar
strax att hänvisa till auktoriteter. Att Thorild var beredd på att
hans dikt ej utan vidare skulle bli erkänd och gillad av sällskapet
framgår också av det bekanta brev till Kellgren, som han skrev
kort efter att ha inlämnat tävlingsskrifterna. Det lyder så: »Den
som tar sig den friheten at skrifva detta, har inlemnat till sällsk. U. D.
et par skaldstykken. Det är et ungt snille som väntar sig något
af sit första inträde i verlden. Han känner ikke nog tilfridställande
skipningen i er förviklade republik. Han utnämner er, liflige,
ut-trykkfulle, behagens och glädjens skald! till sin granskare eller
beskyddare. Det är icke för at gifva en fördom. Ni måste vara
för ädel at antaga den. Det är för at skaffa sig ännu en visshet
at den förtjenst de hafva ikke öfverses. Han nämner dem icke:

1 Stockholms Posten 1782 n:r 53.

2 Arvidson, a. a. s. 296—97.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 15:55:30 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/samlaren/1932/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free