Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Thorilds ungdom. Kring några nyfunna Thorildiana. Av Sven Cederblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152 Sven Cederblad
givenhet för Svedenborgs lärosystem (det är tydligt, att Lundblad
sökte hålla sin lärare Beyer om ryggen men också att han talade
mot sin övertygelse). Lundblad »förmanades både alfwarligen och
bewekeligen at noga taga sig till wara för alla willomeningar i
.Religionen», att akta sig för »skadeliga och forföreriska Böckers
Läsning», »at för all del icke bland sine Kammerader wäcka
onyttiga disputeringar om frågor, uti wår dyra Salighets Lära, wäl
wetande at Consm hädanefter hafwer på hans upförande i denna
omständighet et wakande öga. Lundblad lofwade at ställa sig
förmaningen til hörsammaste efterrrättelse.» — »Sluteligen frågades
Lundblad om några af Gymnasisterne inom sig hålla disputations
öfningar, och hwad Theser wid sådane Tillfällen ventileras?»
Lundblad svarade, att sådana ägt rum föregående termin, »då ock han
war med; men at han i denna Termin icke uti slika öfningar
deltagit; På några af kammeraternas anmodan hade han dock en gång
påtagit sig at presidera för några blott Philosophiska Theser. ..»
Att den miljö av diskussionslysten ungdom, som Thorilds
klasskamrater utgjorde, skulle verka i hög grad utvecklande och
stimulerande på gymnasisten, är självklart. Trycket ovanifrån var endast
ägnat att liva diskussionen, att väcka skepsis mot auktoriteter. Att
ha en resonansbotten för sina meningar har alltid varit ett
livsbehov för Thorild. Bland hans klasskamrater funnos ju sådana
som gymnasistpoeten Gustaf Roempke, vidare ynglingar av olika
läggning som Sivertson, Lundblad, som förblev hans vän under
Lunda-tiden och som även han haft sin Wertherperiod, slutligen
domprosten Ekeboms son Adolph Wilhelm, som redan tidigt visade
prov på sin glädjelösa, omutliga pliktkänsla men också på poetanlag
och som visar en viss frändskap med sin vän Thorild i sin kärlek
till Gessner, av vilken han översatt Abels Tod (1781).1 I detta
kamratlag kunde Thorild dominera: Han var ju »allas älskling och
förundran». Också sina lysande anlag att disputera kunde han
utveckla vid gymnasiet. Läroverksmatrikeln visar, att Thorild
disputerat offentligt. Redan under läsåret 1773—74 har han, såsom
årsberättelsen förmäler, avlagt ett »specimen eruditionis» genom att
disputera »sub moderamine Adj. ... C. Bundi». Tesen uppgives
tyvärr icke men bör ha fallit inom matematikens, fysikens eller
astronomiens områden, då Bundy var en begåvad matematiker med
1 Om Ad. W. Ekebom, som sedermera blev lektor vid Göteborgs gymnasium,
se levnadsteckningen hos Boding (a. a. III, s. 93, 94).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
