Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Thorilds ungdom. Kring några nyfunna Thorildiana. Av Sven Cederblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172 Sven Cederblad
Doetorn Herr Magister M. G. Wallenstråle, som nu fjerde gången
prydde K. Gymnasii Jubel-Catheder, den 13 dennes betygade sin nit,
lydnad och trohet.
Wallenstråle orerade på klingande alexandriner. Om innehållet
kan Spionens referat ge en föreställning:
Efter en alman upmuntran til sine Landsmän at besinna dagens
Helgd och Höga Wärde, tilltalar Orator H. M. Konungen och ber
Honom, med wanlig Hög mildhet anse Götha Folkets nit och wördnad,
mera efter des upsåt än förmåga, och gör en lyckelig målning af de
framfarne tider, då ware ärlige Landsmän, utan ståt och pragt, men
med så mycken mer upriktighet hyllade sin Konung, då han red
Ericsgatu Sina.
»Dagen efter blef Talet, för Kongl. Maj:t, trykt och inbundet,,
i underdånighet presenteradt» (Hwad Nytt? nr 154). Med sina
formellt oklanderliga alexandriner och med sina inströdda
anspelningar på den forna Eriksgatan, vilka visade, att orator förstått
konungens teatraliska avsikter, bör det ha behagat Majestätet, något
varom också Wallenstråles senare karriär vältaligt vittnar.1
Wallenstråle försummade sedan intet tillfälle att orera. Han hade
överglänst alla sina medbröder i Apollo, även sin kollega Johan Rosén,
som i sin tidning sökte förbigå talet men togs i upptuktelse därför
av en förbittrad insändare (Hwad nytt? 1773, nr 3), vilken i
talet finner »en mängd af vakraste tankar».
Överflödigt är att nämna, hurusom Göteborgs-rojalismen tog
sig lika pompösa uttryck vid hertig Carls andra besök i september
år 1774 och vid underrättelsen om kronprinsens födelse 1778.
Den rojalism, som hos Wallenstråle var kall och klar
beräkning, har hos ton-åringen Thomas Thorén kunnat vara den
livligaste hänryckning. Han kom till Göteborg höstterminen 1772,
och måste ha hört något av statsvälvningens återskall, måste ha
sett något av den kungliga prakten. Anmärkningsvärd är den stora
1 Betecknande för vilken praktisk verkan sådana hyllningstal kunde ha är
vad den ökände lycksökaren J. Simmingsköld meddelar Wallenstråle i några brev
från februari 1777, då Wallenstråle sökte Fjärås pastorat. Wallenstråle hade förut
genom Simmingsköld till Ikonungen överlämnat ett av sina versifierade tal.
Simmingsköld skriver: »Det är aldeles sant, att Konungen fann Min Kste Brors Tal
oförlikneligen vackert. Han omtalar det, som et Mästerstycke.» I nästa brev kan
Simmingsköld meddela, att konungen själv sagt honom: »Er gode Vän
Vallen-stråle har fått det han önskat». I samma brev uppmanar Simmingsköld
Wallenstråle att tacka konungen i verser, »högst 16 rader långa» . . . »En sådan attention
behagar Konungen». (Kalmar läroverks bibl.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
