Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Thorilds ungdom. Kring några nyfunna Thorildiana. Av Sven Cederblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176 Sven Cederblad
Var öm och fri!
Som ljuset glad bör kärlek vara.
Var öm och fri!
Mig lätta fogelns röst tycks svara.
Jag vill en ostörd glädje ha,
Och blomman, Doris, blott af nöjet ta.
Uttalandet i brevet till Wallenstråle visar, att diktens Doris
måste ha en biografisk motsvarighet. Man kan nog också sluta sig
till att poemet, ett av de mest melodiösa, som Thorild diktat,
härrör från denna tid, försommaren 1779.1 Härpå tyder också en
-detalj: den sista raden påminner om ett uttryck i brevet till
Hylander: »...jag hade kunnat se, beundra och röra din blomma,
utan at afbryta den».
Thorild är dock så vidhjärtad, att han icke för Eos och Doris
glömmer Leis, alias Fru Wallenstråle, född Lannerstierna. Han
fortsätter i sitt brev till Wallenstråle:
Glömde jag då Leis? Ach! kunde jag väl glömma Hanne? Hon,
som ingjutit i min Beskyddares hjerta Lycksaligheten och gjort
denna dagen till den skönaste af hans Lif! Som Naturen, sade jag,
förnyar sig, står skön i sin blomma och smilar och lofvar rika frugter;
Så O Leis vare ock Din kärlek! Må den så, hvart år denna dagen,
.återfå sin första Skönhet och sin pragt; må så i Dit sköte födas nya
blommor och en ny fägring! Ännu en gång plockar jag förtjust de
rosor och lilljor, som fordom gladt mitt öga. Vare, Leis, du som
naturen och detta Din Herdes lått!
Det var i Jnbillningens Verld, som jag kunde önska så. Men
ach! Min Beskyddare, i den rätta har den grymma kärleken icke
mer än en Vår. Aldrig återkomma de blommor, som man en gång
brutit!
Lund: d 17 jun. Tomas Thorén.
1779. (som sedan kallat sig Thorild).2
På ett egendomligt sätt brytes stämningen, då Thorild mot
brevets slut gör distinktionen mellan inbillningens värld och den
»rätta», d. v. s. den yttre verklighetens. Det faller plötsligt en
kall skugga över hans ord, något sällsynt i hans skrifter. Vad
ligger bakom hans uttalande om kärleken, som i verkligheten blott
1 Säkerligen är det med orätt, som i Sv. Vitterhetssamfundets upplaga (s. 161)
dikten Doris hänförts till »andra perioden» 1781—1788. (Tillägg till manuskriptet.)
2 Orden inom parentesen äro tillagda av Wallenstråle. Brevet avslutas med
ovan s. 5 citerade postskriptum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
