- Project Runeberg -  Samlaren / Ny följd. Årgång 13. 1932 /
179

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Thorilds ungdom. Kring några nyfunna Thorildiana. Av Sven Cederblad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Från Thorilds ungdom 179

Det framgår av fortsättningen, att Thorild betraktat denna sin
första kärlek som sin största.

Men ännu mera förunderlig är överensstämmelsen mellan
Thorilds kärleksroman och La nouvelle Heloise. I Rousseaus roman är
ju Saint Preux anställd som informator hos monsieur d’Etange.
Han förälskar sig i sin elev Julie, och hon har tillstått, att hon
älskar honom. Men Saint Preux är ofrälse, och hennes far vill
icke gifta bort sin dotter med en person av lägre börd. Huru lätt
har icke Thomas Thorén, ofrälse informator hos adelsfamiljen af
Dittmer, förälskad i sin discipel, husets dotter, som besvarade hans
kärlek, kunnat identifiera sig med romanhjälten! Saint Preux’s och
Julies sentimentala promenader i Alpernas dalgångar korrespondera
på en nordligare breddgrad med de känslosamma vandringarna på
sluttningarna av Halle- och Hunneberg. För att få storma ut och
söka tröst vandrar Saint Preux ensam i naturen, liksom Thorild i
omnejden av Lund. Den pastorala idyllen får i båda fallen samma
upplösning: mot sin vilja måste Julie äkta de Wolmar, Thorild har
nog — det framgår bl. a. av nyss citerade passus — sökt inbilla sig,
att Anna Brita af Dittmer fortfarande i hemlighet älskade honom,
fastän hon varit tvungen att gifta sig med biskopssonen Forssenius.
Denne kunde väl icke i allo spela de Wolmars värdiga roli,1 men
härom kunde Thorild intet bestämt veta, då han i så måtto avvek
från romanens förlopp, att han aldrig mera uppsökte sin bortgifta
älskade.

Saint Preux låter sina tårar flöda i strömmar. »In lacrimis
voluptas», den tes, som Lidner, sekunderad av Thorild, försvarade
i Lund, utvecklas också av Saint Preux. En fransk kommentator,
Daniel Mornet, yttrar härom: »On pleurait — dans les romans —
avant la Nouvelle Heloise. Mais c’est bien Rousseau qui a mis à
la mode le plaisir des larmes et même le sentiment romantique de
la joie amère à se sentir souffrir».2 Den svenske Saint Preux ger
icke den franske efter. I anmärkningarna till Inbildningens nöjen2*
brister han ut: »Kärlek, första förtjusningen af mitt lif, jag ville

1 Denne Forssenius säges ha varit en »ogudagtig och lättfärdig herre»
(Weibull: a. a. s. 19, Schöldström: a. a. s. 50), därjämte oduglig och excentrisk
som jordbrukare. J. W. Warholm berättar i Skara stifts herdaminne (I, s. 43, 44)
att han lät »bygga logar öfver dammar för att kunna tröska på isen och spara på
logtilde», samt att han lät »förfärdiga arbetsvagnar af jern, hvilka likväl den tidens
mästare gjorde nog tunga». Enligt dödboken för Skofteby dog han av »rötfeber» 1801.

2 J. J. Rousseau: Morceaux choisis. Paris, Toulouse u. årtal, s. 158, not.
* Hanselli: I, s. 49.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 15:55:30 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/samlaren/1932/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free