Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Thorilds ungdom. Kring några nyfunna Thorildiana. Av Sven Cederblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180 Sven Cederblad
säga något om dig, om Bos, nu bortryckt i äktenskapets himmel,
om de arkadiska dagarne, då jag såg henne . . . men den upprörda
känslan älskar ej att skrifva: hennes språk är snckar, hennes
lifliga vältalighet tåren.» — Thorild såg sin älskade genom Saint
Preux- och Wertherstämningens tåreslöjor. Liksom Saint Preux
ville se Julie som Julie d’Etange, även sedan hon blivit madame
de Wolmar, ville ej heller Thorild tänka sig Eos som fru.
I sitt brev till Hylander den 14 aug. 1781 säger Thorild, att
han nu först läser sista bandet av Heloise. Han bedyrar i samma
häftiga andedrag: »Ach, det är den första af bökker. Hundrade
gånger under långa, häftiga kyssar på hans tillbedda blad, sukkar
jag: nej, Rousseau! Ingen kan läsa dig som jag. Där är en
likhet mellan hans känslor och mina som förtjusar mig. Med inget
förgånget eller lefvande snille — sympatiserar jag mer!»
Det går starka växelströmmar mellan Thorilds personliga
upplevelser och hans litterära.
Det skede i Thorilds liv, då han är »rousseauisk» och
»wer-therisk», äro hans sista år i Lund och hans första i Stockholm, de
år, då Eos ännu lever i hans inbillning. Vid decenniets mitt
genomgår han en utveckling till en mera robust och stridbar manlighet
på grund av många omständigheter, som här icke kunna beröras.
Den överspända fantasierotik, som var förknippad med Eos’, Ninas
och Hildurs namn, försvinner, antagligen därför att Thorild stiftat
bekantskap med en erotik av helt annan art. Heurlin berättar, att
Thorild, som dittills varit renlevnadsman, började umgås med
kvinnor ur den undre världen.1 Dock har han haft ögonblick, då han
känt sig som en »ensam, öfvergifven, känslofull naturens skugga
— i detta inre kärleks-lifvet». I samma brev, varur dessa ord äro
hämtade, suckar han: »Och Julie! o ideal af skönhet! hvar är du?»2
Mot bakgrunden av det sagda, synes det sannolikt, att Thorilds
ungdomsupplevelse inspirerat den scen i dikten Harmen (diktad år
1787 enligt Arvidsons välmotiverade mening: a. a., s. 406), där
Thorild skildrat, huru de unga älskande skiljas åt:
Jag såg
Thor med sitt ögas blixt
En väg af ljus genom töcknen ljungande,
Jag såg på en blomsterhöjd, ack, såg
1 Enligt Arvidson: a. a., s. 402.
2 Weibull: Bref, s. 173.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
