Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Thorilds ungdom. Kring några nyfunna Thorildiana. Av Sven Cederblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186 Sven Cederblad
kristna tron på en god skapare och förälskelsen: båda betraktas
som sköna illusioner. Det förefaller också, som om Thorild velat
säga, att hans forna religiösa tro gått förlorad, i och med att hans
kärlek lidit skeppsbrott.
Klarare och mera avgörande är ett uttalande i ett brev, skrivet
till Heurlin några månader senare. Denne hade, som nämnt,
besökt Vänersborgstrakten och i ett brev den 12 januari erinrat sin
vän om Eos. Han hade bl. a. skrivit följande, som visar, huru
förtrogen han varit med Thorilds kärlekshistoria och dess intima
anknytning till Saint Preux’s och Julies kärleksroman: »I veckor
har jag varit här och besett orten. Eönnom har ej blifvit glömdt.
Med hvad lifliga rörelser såg jag ej des belägenhet och förestälde
mig les deux ärnans . . . aux pieds des Alpes.»1 Thorild svarade:
»Ach! För 4 vårar sedan tillbad jag Eos och Gud (skaparen). Nu
tillber jag ehr och naturen!» Så klagar Thorild över att han ej
längre kan uppleva våren som fordom, han deklamerar om en
»afgrund af saknad», varefter brevet mynnar ut i en lovsång till den
oändliga naturen.2
Den Sturm- und Drang-stämning, som den älskades giftermål
med en annan väckt och förstärkt i den unge Thorilds ännu
obalanserade och kaotiska själsliv, rymde också religiösa tvivel. Den
upprörande besvikelsen har kommit ynglingens tro på skaparen
och hans godhet att vackla. Så bereddes jordmånen för de
materialistiska och panteistiska filosofernas utsäde. Med all rätt kunde
Thorild på sig själv tillämpa de ord, som han mot slutet av sin
Lunda-tid uttalade i en kritik av Johannes Lundblads avhandling:
»Cest le chemin des passions, qui m’a conduit à la philosophie.»3
I Thorilds fall har man i allt för hög grad förbisett, vilken
betydelse den subjektivt upplevda erfarenheten haft för utdanandet av
hans livsåskådningar.
Den bild av Thorild, som utkristalliserat sig under mina
studier av gymnasisten och studenten Thomas Thorén, kompletterade
med täta framåtblickar mot den äldre Thorild, är icke fullt
identisk med vare sig Albert Nilssons eller Martin Lamms. Den
senare har ju med skärpa vänt sig mot Nilssons karakteristik. Albert
1 Weibull: Brev, s. 34, noten.
2 Ibidem.
3 Weibull: Thomas Thorild, s. 47.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
