Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Thorilds ungdom. Kring några nyfunna Thorildiana. Av Sven Cederblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Thorilds ungdom 187
Nilsson tager avstånd från den vanliga uppfattningen av Thorild
som »en bullersam bråkmakare, en larmande agitator». Detta är,
förklaras det, den minst viktiga sidan av hans väsen. Thorild var
»livet igenom framför allt en meditativ natur, vars huvudintresse
var att förstå världen».–––––-»Även då han stod mitt uppe i
stridstumultet betraktade han sig först och främst som den vise
med den lugna överblicken.»1
Detta Thorildporträtt är nytt och fritt från de gamla
oljetryckens traditionella faddhet. Det är säkerligen en bestående
vinst, att den meditativa sidan hos Thorild framhävts. Man
påträffar i Thorilds Utdrag ur en dagbok och andra skrifter många
förbisedda reflexioner av mycken finhet och skärpa. Icke saknade
Thorild överblick. Men lugn?
Den vise i vanlig mening, fastän knappast i Thorilds, brukar
blicka tillbaka och vara genomträngd av syntetiserande erfarenhet.
Men Thorild ser nästan aldrig tillbaka, inte ens under sin ålderdom,
utan går så gott som helt upp i nuet eller ännu mera i framtiden.
Har han någonsin haft en känsla av minnenas tyngd? — Det finns
också knappast en rad i hans skrifter, som icke vibrerar av exaltation.
Det förtäljes en anekdot i Atterboms Svenska siare och skalder,
som kanhända ej är sann, men som i varje fall är väl funnen. Eran
Thorilds Uppsalatid berättas, huru han tillsammans med två
officerare brukade lustvandra i skog och mark. »Ofta förlustade han
dem ock med sin natur-förtjusning, — såsom då han en vacker
morgon, vid anblicken af en blomsterrik äng, som dock under
blommorna gömde ett kärr, från en kulle ilade dit ned, och under
utropet: ’Moder Natur, mottag din son i din famn’, kastade sig
med utbredda armar framstupa i det högt uppöfver honom yrande
vattnet.»2 »Den vise på blomsterhöjden» stannade inte länge kvar
på sin upphöjda utsiktspunkt.
Gent emot Albert Nilsson har Lamm i sin med brio och bred
pensel utförda karaktärsmålning framhållit allt det stridslystna i
Thorilds lynne, så vitt jag förstår med rätta. Men fråga är, om
icke vissa drag i Thorilds karaktär saknas i den bild av en tungt
beväpnad »gladiator»3, som Lamm giver. Den verkar i hög grad
sannolik, men man undrar, om icke ofta i den svåra portr ätterings-
1 Albeet Nilsson: Thomas Thorild (Sthm 1915), s. 41.
2 Svenska siare och skalder, IV, s. 250.
3 Upplysningstidens romantik, II, s. 416.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
