Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Thorilds ungdom. Kring några nyfunna Thorildiana. Av Sven Cederblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Thorilds ungdom 189
av 1780-talet får han mera pondus och större axelbredd, också
mera av »Truls Ändafram». Den som skrivit Straffsången, nekar
sig sannerligen ingenting.
Lamms karakteristik kommer i bestämd motsättning till
Atterboms. »Thorilds utseende och hållning bar», säger Atterbom (a. a. Y: s.
353), »en stämpel af ädelhet, själfullhet, lättrörlighet och smärthet, som
— enligt hans mågs berättelse — egde någonting hindartadt.–––––
Lätt kom han i eld; förtjusning, hänförelse, — men icke
halmlågans — var hans lifselement.» Lamm förklarar olikheten mellan
sin och Atterboms uppfattning med att Atterbom »väl mycket
ete-riserat Thorild i nyromantisk riktning». Det är möjligt. Men man
kan också tänka sig en annan eventualitet.
Lamms porträtt är tecknat efter Thorilds skrifter, sådan han
där framträder, Atterboms enligt utsago av sådana, som personligen
känt Thorild. Yar Thorild alldeles densamma som människa och
författare? Waldemar Bulow har förtalt om huru Strindberg, som i
umgänget var mycket försynt, en gång förebråddes av sina vänner
för att han svärtat dem i en sin bok. Strindberg lär då ha svarat,
att det var ingenting att fästa sig vid: »Jag fick pennan i handen,
och då flög fan i mig.» Måhända blev också Straffsångens
skribent mera grovhuggare, när han fick tag i pennan, än han eljest
var i livet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
