- Project Runeberg -  Samlaren / Ny följd. Årgång 14. 1933 /
29

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klosterrovvisorna. Av Axel Ahlström - I. Benediktavisan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kloster ro wisorna 29

har redan utmönstrat stroferna om Benediktas bortförande över
havet eller i förgyllande karm, såsom uppenbarligen danska tillsatser.
Tämligen säkert bör även samma öde vederfaras de strofer, som
berätta, att den döende Lars ber sin hustru, vars fattigdom han
nyss beklagat, sätta ett guldkors på hans grav och bygga en kyrka
över hans ben och att hon uppfyller hans bön, vilket icke tycks
hindra henne från att tämligen snart åter befinna sig i Sverige.
Att den efterlevande av två älskande på nämnt sätt hedrar den
andras minne, är ett vanligt drag i riddardiktningen, som dock här
passar synnerligen illa i stycke och tydligen är ett senare, mindre
lyckat inskott.

Trots den ovannämnda samstämmigheten beträffande författaren
skilja sig, såsom förut är sagt, de bägge lärde bestämt ifråga om
tidpunkten för visans tillkomst. Schück, som förut ansett den vara
ännu senare, sätter den numera till 1260- à 1270-talet, Ek däremot
till omkr. 1255.

Schück anmärker — och däri instämmer Ek (Studier s. 120),
att dikten »skulle vunnit i konstnärlig begränsning, om den
avslutats med de älskandes lyckligt verkställda flykt». JPörf. har
emellertid, enl. Schück, icke kunnat underlåta att även förtälja vad han
visste om de hjältinnans vidare upplevelser, som stodo i något
sammanhang med flykten till Norge, och dikten har därigenom fått en
mera krönikeartad karaktär. Men om nu så vore, att denne förf.,
som enligt Schück diktat på 1260- à 1270-talet, redan utvidgat sin
framställning med ett krönikeartat tillägg, så har man bra svårt att
tänka sig, det han kunnat neka sig att berätta även hjältinnans
senare öden, huru hon blev omgift med den förnämlige
kungaättlingen Svantepolk Knutsson och med honom, fick flera döttrar, av
vilka ett par sattes i kloster.

Ett närmare studium av vistexten leder ofrånkomligen till den
uppfattningen, att visans huvudmotiv icke är själva brudrovet.
Skildringen av detta är, såsom redan framhållits, ganska knapphändig
och rakt på sak, utan alla utbroderingar, som kunnat bidraga till
att göra ämnet mera intressant. Hjältens skändande av
klosterfriden framställes också i så försonlig dåger som möjligt. Han
drives därtill av sin stora kärlek till sin fästmö, som man ryckt
undan honom och satt i kloster, och det sista, avgörande steget tar
han först, sedan ljudet av den älskades röst i jungfrukören kommit
hans känslor att svalla över. Vid bortförandet, som sker utan allt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:28:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1933/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free