Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klosterrovvisorna. Av Axel Ahlström - II. Elinvisan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klosterrovvisorna 37
lämnade klostret, och inte heller behövde hon sörja för sin
silkes-särk, ty hon hade haft god tid, under det hon väntade på sin
befriare, att göra ett litet knyte av den och andra smånipper att ta
med på hästryggen. Det synes dock vara betänkligt, att ingen
antydan finnes vare sig om den, som talar, eller om den, till vilken
talet är riktat. Strofens avfattning är ej heller sådan, att den
utgör en direkt förebråelse mot mannen. Om strof 59 bildar
avslutningen på ett avsnitt, torde det icke heller behövas någon särskild
motivering för mannens förnyade bön om tillgift. Professor Blanck,
som synes vilja helt frigöra visan från beroende av Benediktavisan,
säger, att Ek endast genom en tydlig feltolkning av denna strof
kommit till det resultatet, att visan skulle innehålla en profetia om
Benediktas (Adelins) öde. Det är dock att märka, att alla
föregående vetenskapsmän, som sysslat med denna fråga, uppfattat Elins
uppmaningar till sina döttrar som förutsägelser om eller åtminstone
hänsyftningar på deras kommande öden. Stödet härför är icke
uteslutande den här behandlade strofen utan även hennes
föregående uppmaningar. När författaren låter Elin tillsäga sin dotter
att gå i kloster och såväl författaren som hans publik kände väl
till, att dottern en gång i verkligheten varit i kloster, så måste väl
detta Elins yttrande uppfattas som en allusion på eller, om man
så vill, en förutsägelse om vad som faktiskt skulle komma att hända.
De danska texterna ha i stället för de svenska uppmaningarna
direkta spådomar. Till Elline, d. v. s. Adelin, säger modern.
D. A. »Vellkommen, stolten Elline,
og yngste dotter min,
Du skalt arfüue hierte-sørge
effter kiere moder din.
Du blifüuer giffued i kloster
ait med dinne sillcke-sercke,
och siden bliffiuer du tagen ud,
dig till Mertens-vercke.»
I poetiskt avseende synes den första av dessa strofer väl gå
upp emot den motsvarande svenska.
Den äldre systern Karin spelar här ännu mindre roli än i den
svenska traditionen. I en av de yngre och i övrigt mest fördärvade
uppteckningarna finnes dock en strof, som passar synnerligen väl
i stycke:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
