Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klosterrovvisorna. Av Axel Ahlström - II. Elinvisan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klosterro wisorna 41
forlengst definitivt henvist til Romanernes verden». Den innehåller,
»bortseet fra Hovedpersonernes blotte navne, ickke et eneste Stenke
af historisk Sandhed». (D. F. II s. 67).
Eks åsikt. Kritik.
von der Reckes påstående har icke hållit streck. Mot alla
äldre auktoriteters mening har prof. Ek hävdat, att visan är en
fullt historisk samtidsvisa, diktad antagligen år 1245.
Han behandlar först visans senare hälft och säger, att
beträffande denna »måste vi medge, att vishändelsen har ett märkvärdigt
trovärdigt förlopp och väl överensstämmer med jämförelsevis
innehållsrika samtidsdokument». Det må vara tillåtet att icke medge
detta. »Vishändelsen» i denna hälft är den, att den döende
hjältinnan kallar sin man till sig och förebrår honom hans grymhet,
låter hämta in sina döttrar och ger dem vissa uppmaningar. Intet
som helst av detta är bestyrkt av samtida vittnesbörd. Ek anför,
att det är dokumentariskt bevisat, att Elins man och barn voro
närvarande vid hennes dödsbädd. Såväl professor Blanck
(Sakkunnigutlåtande s. 89) som professor C. Weibull (Scandia 1932 s. 89 ff.)
ha uppvisat, att det citerade dokumentet, ett av Elin upprättat
donationsbrev av år 1240, alldeles icke behöver vara uppsatt vid
hennes dödsbädd. Av dokumentet framgår för övrigt, att vid
tillfället närvoro icke blott mannen och de två döttrarna utan ock
abboten i Alvastra kloster med flera följeslagare (Klockhoft i Saml.
1929 s. 143). Detta strider alldeles bestämt mot framställningen i
visan. Det är väl snarare de allusioner på sedan timade händelser,
vilka utläsas ur Elins yttranden, som Ek finner så slående stämma
med vad samtida dokument förtälja. Men en så uppseendeväckande
tilldragelse, som att svenske kungens svägerska bortrövades ur
klostret, levde naturligtvis kvar i folkets minne under långliga tider,
sannolikt i flera mansåldrar. Att författaren kände till denna
historia, är intet bevis för, att han var samtidig med den skildrade
händelsen, och ännu mindre för, att dikten tillkommit omedelbart
efter det att brudrovet ägt rum.
Visans förra del har varit ännu mer motspänstig mot Eks teorier.
Det finns i denna del icke en detalj, vars riktighet kan styrkas eller
ens göras sannolik av vad som är historiskt känt. Icke ens Elins
bortrövande finnes omnämnt i någon samtida handling. Däremot
motbevisas direkt åtskilliga, att icke säga de flesta, av visans upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
