Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klosterrovvisorna. Av Axel Ahlström - II. Elinvisan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46 Axel Ahlström
av litterärt ursprung. Varseldrömmen är, såsom Ek också påpekat,
ett gammalt, litterärt mycket utnyttjat motiv, den av sin man
misshandlade hustrun är ett annat dylikt, borttagandet av barnen från
modern omedelbart efter deras födelse likaså. Tillsammans
förekomma de två senare motiven i Griseldissagan, där mannens
hårdhet dock endast avser att pröva hustrun. Egendomligt nog äro
berättelser om olyckliga hustrur knutna särskilt till namnet Elin eller
Helena. Elin av Skövde, ett redan under 1100-talet mycket
populärt helgon, hade enligt legenden en dotter, som misshandlades av
sin man till den grad, att hans husfolk dräpte honom, vilket
medförde, att Elin, som beskylldes för att vara upphov till mordet, fick
lida martyrdöden. Folkromanen om Helena av Konstantinopel, som
anses gå tillbaka till en urgammal anglo-saxisk källa, skildrar en
för många olyckor utsatt konungadotter, Helena, som bl. a. också
blev berövad sina barn i deras späda ålder. Det är icke
osannolikt, att diktaren från något sådant håll fått uppslaget till
skildringen av Elins olyckliga äktenskap. Kampen mellan hustrun och
frillan är ett av folkvisornas älsklingsämnen. Det är uråldrigt. I
bibeln heta kvinnorna Sara och Hagar.
Diktaren har knutit sin visa till på hans tid i minnet bevarade
händelser genom införandet av Elins förmaningar till sina döttrar,
vilka i sig innebära förutsägelser beträffande deras framtid. Redan
detta drag synes mig tyda på, att icke ens förf. själv velat ge sig
sken av att vara historieskrivare, ty dylika efterhandsspådomar ha
aldrig tagits på allvar. Lika litet har han haft för avsikt att ge
en kulturhistoriskt trogen interiör från Vreta kloster. Han har icke
begärt, att hans publik skulle tro på Elins marmorpalais,
silkes-bädd och riddarvakt, lika litet som Chretien de Troyes på sin tid
hyste någon tanke på, att hans riddare och damer skulle taga för
kontant, att Ivan i sällskap med sitt ädla lejon drog landet
omkring och befriade några hundratal olyckliga jungfrur. Hela
klosterscenen med Elin och hennes trogna riddare är som klippt ur en
1100-talets riddarroman. Det är idel fantasi utan anspråk på att
vara verklighetsskildring. Diktaren har icke velat annat än att
sätta ihop en ren förströelsedikt och han har gjort detta på det
enklaste sätt genom att imitera och kompilera. Ur egen fatabur
har han icke haft mycket material att hämta. Hans andel berör
egentligen blott formen.
När har visan författats? I alla händelser långt efter tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
