Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Robert Pearse Gillies, Foreign Quarterly Review och den svenska litteraturen. Av Hedvig af Petersens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68 Hedvig af Petersens
av att under dessa vintermånader i Frankfurt ha hos Foreign
Quarterlys blivande redaktör fixerat intresset för svensk litteratur.
Sedan minskas ju äran ingalunda därav, att självklart den
renaste tillfällighet varit bestämmande. Hos Ekendahl, som livnärde
sig med att ge lektioner i franska, förefanns näppeligen då någon
avsikt, varken att slå mynt av eller att meritera sig genom
litteraturpropaganda. Han omtalar inte ens episoden, när han för
Hammarsköld redogör för de år som gått. Än mindre har det rört sig
om någon påverkan från de just i propagandaverksamheten så
aktiva vännerna i Sverige.1 I det flera gånger citerade brevet till
Hammarsköld 1824 omtalar han, att sista gången han hört från
någon av dem var 1817. I hans måttlösa framhävande av det
svenska igenkänner man den patetiska och nästan helt kritiklösa
uppskattning, som utmärker utlandssvensken, vilken länge varit
avskuren från fosterlandet.
Gillies antyder ju lätt de möjligheter också till inkomster, som
lågo begravna mellan Phosphoros blad, men detta gör han väl
närmast som ursäkt för att han fördjupat sig i studier på sidan om
allfarsväg, just när han bort göra något omedelbart nyttigt.
Emellertid har all denna oavsiktlighet förlänat en rätt sällsynt äkthet
åt den litterära förbindelse, som deras samvaro resulterade i. Den
var inte beställd, och den kostade oss ingenting. Den synes ha
varit frukten av en synnerligen ren litteraturkärlek hos två i övrigt
mycket skröpliga käril.
Gillies lämnade Frankfurt i april. Ekendahl, som strax efter
kriget gift sig olyckligt med »en flicka av folket», och levde i misär,
stannade där tillsvidare. 1825 flyttar han till Weimar och
återupptar här sin ungdoms litterära verksamhet. Han blir »en flitig
penna», som medverkar i Bevue encyclopédique och i
Geographischstatistischen Ephemeriden, i Minerva, BrocJchaus’ konversationslexikon
och annorstädes. Han skriver och ger ut tjocka böcker,
företrädesvis av statsrättsligt och historiskt innehåll, väl utnyttjande sin
kännedom om två länders kultur. Han var, om inte annat, en
1 Ruben G:son Beeg i Palmblad och Brockhaus (Samlaren 1824, s. 44)
omtalar att Palmblad 1826 föreslagit Brockhaus, att Ekendahl skulle få översätta till
tyska en av Palmblad och en vän till honom sammanskriven redogörelse för
ny-svensk litteratur från och med 1825 till dato. Efter bekantskapen med Gillies
och särskilt efter flyttningen till Weimar återupptar E. skriftställarskapet, som
tycks helt legat nere, och det är från denna tid som Ekendahls förmedlarskap
daterar sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
