Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Atterboms Byron-dikt. Av Carl Santesson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124 Carl Santesson
i uttrycket af en ovanlig kraftansträngning. Om philosophi, religion
och poesi kan hos alla dessa egentligen ej vara fråga, hvarken i
principerna, eller i den känsla som leder deras utöfning.» (H. 3, s. 198).
Dessa folkpsykologiska anmärkningar som, väl att märka, helt
saknas i det ursprungliga brevet till Geijer från våren 1818 rikta
ju sin udd snarare mot engelsmännen än mot Byron själv, vilken
uteslutande fattas som en exponent på brittisk smak. Den briljant
roliga satiriska bild Atterbom i samma Rom-brev ger av de likt
gräshoppor vimlande engelska turisterna i Tiberstaden visar även,
att han ej var fri från den engelskfientliga modejargongen i de
tyska konstnärskretsar i Rom där han umgicks och där man såg lika
oblitt på »das Verderbniss von Italien».1 Om Englands nyaste
diktning visste man ännu föga i det av Tyskland ensidigt beroende
romantiska Uppsala och väntade sig ej heller mycket därifrån. Den engelska
litteraturen betraktades halvt som efterbliven; den hade i
Atterboms tanke ännu icke blivit delaktig av den högre andan, den
enhetliga filosofiska, religiösa och poetiska bildningen hos Tysklands
nya romantiska kultur. I detta förhållande ligger otvivelaktigt en
betydelsefull utgångsposition för Atterboms hela inställning till
Byron. Misstron mot honom är i viss mån en misstro mot hans
nation.
Emellertid blir ju Byron hos oss under 1820-talets begynnelseår
mer och mer en levande litterär kraft; samman med Walter Scott
och Thomas Moore, salongs- och modepoet om någon var det, höjer
han sig som en fixstjärna av första ordningen över kontinentens
firmament. I Uppsala börjar Svensk Litteraturtidning att
uppmärksamma de nya engelska författarna och samtidigt vinna dessa
insteg i de läsande familjekretsarna i staden. Malla Silfverstolpe
antecknar sålunda i sina memoarer, att hon mot slutet av år 1821
fick låna Briefe über die neueste englische Dichtung, som gav henne
en första kunskap om Byron, Scott, Moore, Southey, Wordsworth
med flera och mycket intresserade henne.2 Den ifrågavarande boken
kan icke gärna vara någon annan än F. J. Jacobsens Briefe an
eine deutsche Edel fr au über die neuesten englischen Dichter (1820);
delvis uppställd som en fyllig antologi bidrog detta annars rätt så
1 Se t. ex. Der Briefwechsel Friedrich und Dorothea Schlegels 1818—1820
während Dorotheas Aufenthalt in Rom. Hrsg. von H. Finke. München 1923,
s. 88, 89.
2 Malla Montgomery-Silfverstolpes memoarer. Utg. afM.. Grandinson. III.
Stockholm 1910, s. 43.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
