Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Atterboms Byron-dikt. Av Carl Santesson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Atterboms Byron-dikt 125
enkelt hopkomna verk i icke ringa grad att göra Tysklands dåtida
litterära värld bekant med engelsk poesi av nyaste eller något
äldre datum.1 Handskriften till Mallas memoarer skänker oss också
en upplysning om tidpunkten för hennes tidigaste, mera ingående
studium av Byron såväl som om huru han berörde henne, det förra
ett rätt så betydelsefullt faktum, då det ger en vink om när hennes
omgivning började bli förtrogen med den engelske skalden. Det
var i början av våren 1822 som Malla begynte läsa Byron, först
utan att riktigt kunna fatta och följa med hans poesi men snart
förtjust och hänryckt. »The Giaour var det första hon läste med
känsla och beundran. — Mar mi on var det första hon läste af
Walter Scott, som mindre behagade henne än Byron.»2 Vi veta
också, att Malla med sin unge vän Per Ulrik Kernell samtalat om
vad denne i ett brev till henne från samma vår kallar »Lord Byrons
rysliga fantasi om verldens undergång»; tydligen åsyftas poemet
DarJcness.3 Byron har, korteligen, nu gjort sitt intåg i romantikens
Uppsala, ett mörkt och farligt element, en orosbringare för fromma
eller stormiga hjärtan.
Vilken hållning Atterbom utan särskilda omständigheters
inverkan skulle kommit att intaga gentemot Byron är icke lätt att
säga; mer eller mindre avvisande måste den med säkerhet artat sig.
Emellertid inträffade något som för de närmaste åren gav den en
avgjort antipatisk, ja direkt polemisk inriktning. Stöten förorsakades
av den liberala tidningen Argus, som den 9 november 1822 företog
sig att såsom »ett ganska godt korrektif mot det sjukliga Tyskeriets
ensidighet» anbefalla vår svenska allmänhet bekantskapen med
Englands nyare vitterhet, med Byron, Scott, Burns och Moore.
Tafattheten och det estetiska barbariet i Argi kritik framträda bjärt, då
Byron i denna artikel i egenskap av verkligt genuint
skaldesnille, poetiserande utan krystning och förkonstling, ställes vid
Bellmans sida, jämte denne den ende exponenten på sagda snilleart i
senare tid. Anfallet på Uppsalaromantiken grodde hos Atterbom,
och ungefär en månad senare, den 7 december 1822, gav han
Almquist del av sin ovilja och sin avsikt att upptaga stridshandsken i
frågan om Byrons mönstervärde. »I allt», skriver han, »hvad Argus
1 Se Robertson, a. a. s. 66, 67.
2 För lånet av handskriften till Malla Silfverstolpes memoarer stannar jag i
förbindelse till bibliotekarien friherre G. Rudbeck.
3 Memoarer. III, s. 218.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
