Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stagneliusproblem. Av Olle Holmberg - 3. Stagnelius' sjukdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stagneliusproblem 171
terar med och som man inte får vänta sig alltför mycket av.1 1824
blev Laennec invald som utländsk hedersledamot i Svenska
Läkarsällskapet. Stetoskopet var alltså känt i Sverige på Stagnelius’
tid och troligen använt av en och annan. Säkert är i varje fall
inte att Stagnelius’ sjuka lekamen någonsin har kommit i beröring
med ett stetoskop. Under alla omständigheter är det föga
sannolikt att han har haft tillgång till någon läkare så förfaren i det
nya instrumentets bruk att han därmed har kunnat med full
visshet diagnosticera vad man i våra dagar helst använder
röntgenfotografier för att kunna fastställa: hj ärtförstoring. Naturligtvis
kan man tänka sig att Stagnelius har haft någon annan sorts
hjärtfel än det av Mellin antagna. Om Stagnelius’ ångest och
sömnlöshet, smärtor och krampanfall ha haft något att göra med hans
hjärta, så bör det ha varit hjärtkramp, angina pectoris, han har
haft; den angriper emellertid sällan så unga personer. Mot
antagandet att Stagnelius överhuvud taget har haft någon sorts mera
svårartat hjärtfel tala i viss mån utom faderns tystlåtenhet på
denna punkt några rader hos Böttiger om den unge, bleke
enstöringen med den hastande gången som man understundom mötte
på huvudstadens gator.2 Personer med svårt hjärtfel bruka inte
röra sig hastigt.
Man måste beträffande Stagnelius’ hjärtfel konstatera att det
på grund av de rykten som ha uppkommit om saken är möjligt
att han har haft det, men att det på grund av andra skäl knappast
är troligt, i varje fall knappast troligt att man med visshet har
kunnat diagnosticera det.
Om således hypotesen hjärtfel får skjutas något åt sidan, vad
skall man sätta i stället? Sjuk har Stagnelius tydligen varit.
Fadern och Hammarsköld tala båda om Stagnelius’ »hypokondri»
samt om ett organiskt fel, som inte nämns vid namn men som
beskrives envist och hemlighetsfullt och tydligen skall anses ha
något samband med hypokondrien. Det får anses säkert att
Stagnelius verkligen led av någon sorts »hypokondri», det vill säga något
mer eller mindre ofta påkommande nervöst tillstånd med ångest,
oro, sömnlöshet, eventuellt raserianfall och möjligen ansatser
till hallucinationer, samt, såsom ur olika källor är bestyrkt, att
1 A. a., Stockholm 1823, sid. 93.
2 Böttiger: Minnesteckningar, Stockholm 1874, sid. 321. Det är lektor
Erik Wallén som fäst antecknarens uppmärksamhet vid dessa rader och deras
innebörd i föreliggande sammanhang.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
