Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stagneliusproblem. Av Olle Holmberg - 3. Stagnelius' sjukdom - 4. Stagnelius och Lundbladska priset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stagneliusproblem 179
vinsmissbruk1, men då ingenting dylikt är bestyrkt beträffande
Stagnelius har man inte rätt att omedelbart sätta hans gåtfulla
död i samband med hans anseende för att alltför ymnigt använda
finkel. Däremot kan man väl anta att han på ett eller annat sätt
föll offer för sitt »furialiska onda», vari det nu bestod, liksom
Orfeus föll offer för korförerskans.
Vad som litterärt är intressant är ju icke Stagnelius’ sjukdom
i sig själv, utan de spår den kan ha satt i hans diktning. Här
skall denna sak icke undersökas, och uppgiften vore knappast lätt.
Det är emellertid tydligt att Stagnelius’ poesi med dess ofta
smärtsamma, ofta extatiska, i regeln starkt visuella, ofta koloristiska drag,
framför allt med dess täta fantasiskildringar och drömstämningar
icke är en sak som har tillkommit helt oberoende av, på trots av
eller i mellanstunderna mellan det som har uppfattats som hans
sjukdom, utan att den också i hög grad har haft förbindelse med
denna. Många belysningar av denna sak ha redan givits av
forskningen, och en hänsynslöst intern undersökning av sammanhanget
och detaljerna i denna stora diktning skulle kanske ytterligare i
någon mån kunna tydliggöra förhållandet.
4. STAGNELIUS OCH LUNDBLADSKA PRISET.
Åtskilliga tecken ge vid handen att Stagnelius’ vistelse i
hemmet 1821—1822 icke ledde till någon varaktig förbättring. Kanske
har t. o. m. de kalmaritiska bacchanternas offer, som han mer eller
mindre nödtvunget kom att deltaga i, bekommit honom mera illa än
väl. Ett litet — visserligen något tvetydigt — bidrag till de skäl
som finnas att tro att hans levnadssätt den sista tiden i Stockholm
tedde sig diskutabelt, skall här anföras. Det står i samband med
frågan om varför Stagnelius på våren 1823 inte fick det
Lund-bladska priset av Svenska Akademien, ehuru han var nämnd till det.
Stagnelius var ju den ende av de fosforismens poesi närstående
diktarna som hade — eller med positivt resultat sökte — någon
framgång i Svenska Akademien. Orsaken var ju den att han i
Akademien hade en förespråkare, som väl också hade förmått
honom att tävla där: Rosenstein. Stagnelius fick som bekant pris
för Sång till qvinnorna i Norden (trots »ljusa lockars gulltiar» och
dylikt), och Rosenstein försökte också skaffa honom Lundbladska
1 Enligt Svenska Läkarsällskapets Handlingar 1823.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
