Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Källan till ett skoltal av Runeberg. Av Sven Rinman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KÄLLAN TILL ETT SKOLTAL AV RUNEBERG.
AV
SVEN RINMAN.
Runebergs latinska skoltal »De consummata in artibus ingenuis
forma» hölls vid hans avgång från rektoratet för Borgå gymnasium
17 juni 1843 och finnes intaget i hans Efterlämnade Skrifter, III: 82.
Det refereras utförligt av Strömborg (Biografiska anteckningar om
J. L. Runeberg, ny uppl., II: 296 ff.) och i korthet av Söderhjelm
(Johan Ludvig Runeberg, 2:dra uppl., II: 166 f.). Då denne
betecknar det som »ett vältaligt försvar för idealiserandet», kan man
instämma, däremot knappast då han talar om »dessa för Runebergs
idealism betecknande uttalanden». De fåtaliga läsarna av detta
skoltal ha väl ej kunnat undgå att frapperas av svårigheten att
förena det med Runebergs övriga estetiska utsagor och allmänna
ståndpunkt, framför allt sådan han formulerat den i »En anmärkning
(om konstnärens förhållande till naturen)». Medan han där i de
mest kategoriska ordalag avvisar uppfattningen, att naturen vore
något konsten underordnat, som konstnären skulle kunna förädla,
är ämnet för hans ifrågavarande tal att prisa de konstnärer, som
velat överträffa naturen i dikt- och målarkonst och ge tingen ett
nytt och mera fulländat utseende.
I själva verket är talet till sin övervägande del inte heller av
Runebergs hand. Under studier i den nyklassiska akademiska
traditionen i Sverige och Finland har jag upptäckt, att det
huvudsakligen är identiskt med en dissertation av Matthias Norberg, »De
ideali veterum G-raecorum in artibus ingenuis pulchritudine»,
ventilerad i Lund 15 maj 1790 och ånyo publicerad i N:s »Selecta
opus-cula academica» 1817—19 (II: 382 ff.). Detta verk fanns i
Runebergs bibliotek, som är förtecknat av O. Grotenfelt i Förh. o. Upps.
utg. av Sv. litt.-sällsk, i Finl., 18, där det förekommer s. 184 (med
författarnamnet Nordberg).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
