Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frödings svar på Levertins angrepp. Av Olof Gjerdman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frödings svar på Levertins angrepp 201
ja vor mä på’t en gang å på samm sätt geck dä för Nils Utterman».
Nils Utterman spelar på herrgården för patronen och ett par unga
fröknar »Gullman i fole å Kung Kal den unge hjälte å mång tocker
herrskapslåter». Patronen vill inte höra sådana bitar. Nils
Utterman har förut på frågan vad hans föräldrar hette och var han har
lärt sig spela givit till svar: »Va di hetter dä vet di på are sia t järna
å s jol bor ja där räven går . . . Spel mett ha ja lärt mä tå gamle
Skrömt i Blåbärsåsen.» Något från »are sia tjärna» är det patronen
vill höra, och »Da» — säger Akson — »vänd Nils sä bort iffrå
dorn, änn som han skull skämms, å spelt e gammel vis, ja ha hört
mor mi sjöng mång ganger, om e prinsess, som va esammen i
dä främmande lann å sörd sä fördärva.» Akson »tockt dä lät änna
kaf fint å vackert, men fröknan å patron di skratt satt taran rann,
för dä att di va uvant te hör tock på hannklavér». När Nils
Utterman slutat spela tar patronen av sig hatten och går med den
fram till fröknarna som lägga i varsin tioöring. Så lägger han
själv i en tioöring och räcker sedan fram hatten mot Nils, men
denne slår till den så att slantarna flyga och går sin väg. Akson
följer efter honom till bron vid kvarndammen, där han har satt sig
på räcket och frågar honom varför han inte tog emot pengarna,
han som är så fattig, och tycker »att’en hadd bor sä uhöffsa öt».
Nils Utterman svarar: »Den som tar slant för spel ä såld te den
Fule». Och så börjar han spela den gamla skojartrall han alltid
brukar spela när han är ensam:
’Å hör I gössor, å hör I gössor,
vafflor ä I så gemen?’
»Nils Uttermans harrgårsfal» trycktes som nämnts den 29 juni
1892. Vid pass två månader tidigare hade Fröding fått sin
akademibelöning på 500 kronor och skänkt den till ’folkriksdagen’ för vilket
han angreps i en del av pressen. Att det är detta som går igen i
Nils Uttermans harrgårsfal är uppenbart. Det antydes av Akson
när han säger att han en gång gjort en liknande erfarenhet som
Nils Utterman. Man jämföre med Aksons reflexion följande citat
ur ett brev från Fröding till Ellen Key av den 30 juni 1892:
»Mitt ’streck’ med akademiens pengar har inbringat mig åtskillig
ovilja af kände och okände, men det verkar icke särdeles på mig —
vi medarbetare i Karlstadstidningen äro vana vid sådant. Jag
hör till ’tattarepacket’ och trifs förfärligt illa bland de civiliserade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
