Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frödings svar på Levertins angrepp. Av Olof Gjerdman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frödings svar på Levertins angrepp 211
som »Geheimrath och hans revolutionärt geniala personlighet»:
»Jag kände mig för öfrigt till en början bortstött af det enkla hos
Göthe — jag hade sväljt hela raffinementsliteraturen under detta
århundradet och var för den skull förvänd (delvis åtminstone).
Numera vet jag ingen lyrik jag sätter så högt som Göthes, der natur,
lidelse, naivitet, konst, ädelsinne och djupsinne förenat sig ...
Min beundran för det enkla och naturliga har emellertid för icke
länge sedan spelat mig ett spratt. Som du kanske sett har Oskar
Levertin gett ut en diktsamling hvilken höjts till skyarne af hela
pressen. Sjelf skref jag med flit min recension innan jag läst
någon annans, emedan jag ville vara fri från påverkan. Jag tyckte
att hr L. var en verklig begåfning (kanske af hög rang t. o. m.),
men på samma gång tyckte jag att det var det grufligaste i onatur
jag läst. Det var mig omöjligt att uttala någon beundran och jag
sade ut hvad jag tänkte. —––––-Jag har sedan gått och grubblat
öfver om det verkligen kunde vara afund med i spelet eller om det är
ensidighet hos mig att icke begripa det sköna i dessa katolska
sorgdikter. Men hur jag vänder och vrider mig kan jag omöjligt
finna mig vid denna smärta, som ’går och krattar vissnade blad’
och kallas ’lidandets lycka’. Det är emellertid obehagligt att veta
sig vara ansedd som en rå afvundsman.» I ett senare brev till
systern av den 30 jan. 1892, alltså en vecka innan En nidvisa
offentliggjordes, kommer han åter in på Levertin och skriver då:
»— — i sjelfva verket är konsten endast sann naturkänsla, som
tagit sig uttryck i bilder som motsvara denna känsla. Levertin
har nog den der naturkänslan — verklig sorg, längtan, vemod etc,
men jag kan icke medge att han funnit de sanna bilderna.
Nunnornas svärmeri för en halft erotisk Kristus kan väl ej vara uttryck
för en ung nutidsmans religiösa och erotiska trånad––––––det
är, tycker jag, för det mesta i L:s sätt att bruka sjelfva språket
något, som slår naturen midt i ansigtet — allt under det man
märker ett tydligt anspråk på att vara rigtigt utsökt förfinad —
detta retar en.» Tydligast framträder den syn på Levertins
diktning, som jag här antagit att Fröding hade vid tiden för En
nid-visas tillkomst, i hans artikel Om Oskar Levertin (Efterskörd 1910
sid. 238 ff.). På tal om sin recension av Legender och visor yttrar
han där: »jag misstänkte visst att denna invecklade form ej kunde
vara förenlig med verkligt känslolif, utan att skildringen af sådant
var arrangerad och det själft låtsadt — därtill kom att ämnesvalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
