Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frödings svar på Levertins angrepp. Av Olof Gjerdman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frödings svar på Levertins angrepp 221
som ett offentligt erkännande av Fröding som en överlägsen
skaldebegåvning. Enligt min mening är den emellertid också något mer.
Mig förefaller det nämligen som om Levertin med den visat att
han fattat den hand till försoning som Fröding året förut räckte
honom i uppsatsen om Fredrek på Bansätt. I sitt brev till Mauritz
Hellberg hade Levertin som vi minnas skällt ut ’gitarrklinkarn’
efter noter, talat om ’träskodans på landsvägen’ och anmärkt att
alla icke fått en sådan uppfostran att de älska ’dragklavér’ —
somliga tycka bättre om en »Stradivarius’.» I recensionen erkänner
han nu oförbehållsamt att Frödings instrument »var varken så sprödt
och tunt som en guitarr eller så vulgärt som ett piglock» utan helt
enkelt en mycket märkvärdig fiol, närmare bestämt »en äkta
cre-monesare, som fernissats av en underbart skicklig lutmakare.»
Det kapitala misstag Fröding gör sig skyldig till när han säger
att Levertin i sin recension av Gralstänk icke sade något alis om
det han ogillade eller ringaktade, kan icke bero på annat än ren
glömska. Den glömskan är emellertid så stor att man icke synes
mig ha rätt att av hans uttalande 1910 dra några slutsatser om
vilket intryck Levertins recension gjorde på honom 1898. Ja, man
torde lugnt kunna påstå att han då måste ha haft en annan
uppfattning om den än 1910. Han kan då icke ha undgått att se
vare sig klandret eller berömmet, och inte heller att Levertin i sin
recension tog tillbaka de förklenande ord om honom som skald vilka
han hade fällt i brevet till Hellberg. Förutsatt att jag har rätt i
mitt antagande att Fröding med Guilbert du Mont de Meune
avsett Levertin, finnes ingenting som hindrar, att Fröding 1898 kan ha
tagit dennes recension som bevis på att Levertin varken ville
förneka hans storhet som skald eller hämnas på honom för hans ’sång
om lögn för lön’. Till insikt därom kan Fröding för övrigt ha
kommit redan 1897, ty i sin Svenska Dagblads-artikel »En blick på den
svenska skönlitteraturens utveckling under Oscar II:s regering»
skriver Levertin den 17 sept. 1897: »Det bedrefs under detta [d. v. s.
1880-talet] ett mödosamt och intensivt andligt jordbruk, utan
hvilket — misstänker jag — vår nuvarande poesis vackraste trädgårdar
svårligen voro tänkbara, hvarken Verner v. Heidenstams lustpark
med sin trollska blandning af gammal svensk herrgård och
stiliserad romersk villaplantering med marmor bland poplarne, Selma
Lagerlöfs lustiga gammaldags rosenanseri med alla våra mormödrars
blomstersorter eller Frödings täppa, där han i rouseauistiskt raffine-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
