Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stagneliusbidrag. Av Henry Olsson - II. Traditionerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236 Henry Olsson
med påfallande värdighet i ett brev 31 okt. 1893 att detta
spörsmål givetvis kunde ses ur olika synpunkter:
Den pietet jag såsom skaldens nu lefvande närmaste slägting hyser
för hans minne hade gjort det önskligt att icke beröra hans sinnliga
böjelser. Men i Kalmar och dess omnejd lefva ännu traditioner derom,
och det skulle blifvit en märkbar lucka i teckningen som skulle
framställt lifsbilden ofullständig, derest jag förbigått eller otydligt för
flertalet berört detta vigtiga moment i den tecknades lefnad.
Detta har varit mitt sätt att uppfatta ett förhållande, som ofta
lärer varit ämne för skaldens intimare manliga vänners bekymmer och
varningar.
Man observerar den tydliga markeringen av vännernas
uppfattning och av deras omtanke om skalden.
Wimmerstedt tillägger slutligen att de tvenne vitterhetsälskande
vänner till vilkas omdöme han uteslutande varit hänvisad delat hans
åsikt, »men naturligtvis låter jag med tacksamhet denna falla för
en motsatt bättre».
Om h:r Doktorn, eller någon annan, för skaldeminnets skull,
godhetsfullt ville ändra eller mildra mina uttryck, skulle jag anse det
som en stor välvilja; ty sjelf tilltror jag mig ej finna de riktigaste.
Att en retuschering senare verkligen kommit till stånd
behöver man säkerligen icke betvivla, och det bekräftas direkt av ett
tredje brev av Wimmerstedt:1
Förgäfves söker jag passande ord för att uttala min varma och
ödmjuka tacksamhetskänsla för det ynnestfulla tillmötesgående, som
mig beskärts, beträffande mina anspråkslösa rader öfver Stagnelius.
Jag förmår endast bedyra lifligheten af denna känsla för all den möda,
herr Doktorn offrat för den aflidne skaldens och min skull.
Man torde utan svårighet i själva ordalydelsen av den citerade
uppsatsen kunna igenkänna typiskt Wirsénska tonfall. Det är att
beklaga. Det är ju nämligen uppenbart att det här rör sig om en
intelligent och fullt omdömesgill anhörigs av ansvar och pietet
burna ordval. Själva den omständigheten att Wimmerstedt insände
manuskriptet till Wirsén visar att han ansåg sig ha iakttagit
fullt akademiskt decorum. Att det nedskrivna redan från början
1 Det har godhetsfullt ställts till mitt förfogande av amanuens Agda
Reuteb-skiöld, Stockholm; de två föregående breven finnas i Sv. Ak.s arkiv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
