Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stagneliusbidrag. Av Henry Olsson - II. Traditionerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stagneliusbidrag 237
genomgått en tillbörlig* censur, framgår också av ett annat
uttalande i samma brev: »Om det i en framtid förunnas mig att få
uppvakta herr Doktorn, torde jag kanske meddela något mera,
rörande Stagnelius, men som ej lämpar sig för tryckpressen».
Frånsett den principiella inställningen hade Wirsén emellertid
en särskild anledning att ingripa mot Wimmerstedts skildring. Just
år 1893 hade han nämligen för Svenska Akademiens räkning skrivit
en minnesteckning över Karl August Nicander, som i viss mån
innebar en rehabilitering också av Stagnelius. Man har utspritt,
skriver Wirsén, att Nicander »skulle skattat åt nöjet och anlitat
bägarens tröst; man har utan tvifvel mycket öfverdrifvit».
Likasom Böttiger i sin teckning af Stagnelius visat det obefogade
i samma äfven mot denne skald riktade sqvaller, som »närmast tyckes
hafva varit föranledt af Hammarskölds obetänksamma satt att
sammanställa Stagnelius och Lidner», så må ock här anmärkas, att det sväfvande
och på tomma hörsagor beroende ryktet om Nicander egentligen
befästs genom den artikel i Biografiskt Lexikon, hvari Palmblad lika
obefogadt sammanställer Lidner, Bellman, Stagnelius och Nicander.1
Böttigers yttrande, att den formfulländning, som Stagnelius i stigande
mått alltjämt i sina skrifter bevarade, i sin mån vederlägger dylika
mot honom riktade påståenden, träffar äfven in på Nicander. — — -—
När Nicander under senare år, om ock sparsamt, skattade åt Anakreons
»ranka, som sorgerna sofver», så berodde detta på läkares honom
lemnade råd att, för att lindra ett hj ärtlidande, någon gång välja detta
medel, men ej opiat. — — — Man skulle ej ens här omnämnt detta
förhatliga rykte, småsinthetens försök att häckla, därest ej orden i
Biografiskt Lexikon stode qvar tryckta och Nicanders minne därföre,
lika väl som Stagnelii, behöfde en upprättelse (S. A. H. 1892, Sthlm
1893, s. 199 ff.).
Man skulle utan tvivel känna sig livligare övertygad om
riktigheten av denna argumentering, om man icke visste att Wirsén
föredragit att undertrycka den fulla sanningen om Stagnelius.
1 Palmblads biografi över Nicander i Biogr, lexicon IX (1843): »den
historiska sanningen är oss helig, och i enlighet med grundsatsen för detta Lexicon:
nil nisi vere, måste vi, fastän sörjande, icke gömma undan denna snillets
sjelfförnedring» (s. 364). Motsvarande meddelanden om Ltdner hade lämnats i Palmblads
biografi i del VIII (1842). Om formuleringen av Biogr, lexicons
redigeringsprinciper se min uppsats Den svenska romantikens litteraturforskning, Finsk tidskrift
1932, s. 15. Motsatsen mellan denna realistiska biografering och den traditionella
kom som bekant till öppet utbrott, då akademikerna Beskow och Rydqvist
reagerade mot och sökte mildra Atterboms minnesteckning över Bellman 1852,
varom J. Kulling Atterboms »Svenska siare och skalder», Sthlm 1931, s. 140 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
