- Project Runeberg -  Samlaren / Ny följd. Årgång 14. 1933 /
238

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stagneliusbidrag. Av Henry Olsson - III. Biographica

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

238 Henry Olsson

III. BIOGRAPHICA.

Från Stagnelius’ sensualism är steget icke långt till hans sinnligt
glödande Dans-Sånger, till vilkas belysning här skall lämnas ett
enstaka biografiskt bidrag. Att Stagnelius själv icke var någon dansör
kan man utläsa — om nu något yttre bevis tarvas — ur
Wimmer-stedts meddelande att han »deltog med sällsynta undantag,
åtminstone i hemmet och med närmare vänner, lifligt i
umgängeslifvets förströelser, utom dans». Odisputabelt är emellertid att han
hyste ett livligt intresse för dans — att han besökte de offentliga
danslokalerna framgår t. ex. av dikten Den vandrande Eiddaren
1815 — och med hänsyn härtill torde följande lilla
diskussionsinlägg ha sitt berättigande. Till dem som vid vårterminens slut 1814
till universitetskanslern inlämnat förteckning över deltagare i
övningar vid akademien hör också koreografen Kullenbergh, på vars
lista över dem som »njutit — — undervisning i Dans Konsten»
även befinner sig »Herr Gustaf Stangnelius» (RA.). Att förnamnet
är oriktigt utgör intet allvarligt hinder för identiteten, då
Stagnelius’ initialer och förnamn i samtida handlingar utsatts för
ständiga missöden, och ett faktum är i varje fall att vid akademien denna
termin icke funnits någon annan med namnet Stagnelius än skalden.

Till dem som med verkligt shakespearisk lekfullhet förfarit med
Stagnelius’ namn hör befälhavaren över Södermalms brandvakt som
skrivit rapporten om den druckne poetens anhållande då han 8 mars
1823 var nära att stupa i vattnet vid Södersluss.1 Skalden kallas
i detta aktstycke ömsom Stängneljus och ömsom Tängneljus. Men
förmodligen är denna stavning samtidigt ett vittnesbörd om att
Stagnelius’ uttal icke undgått att färgas av det lokala Kalmaridiomet.

En Stagneliusnotis står också att finna i ett odaterat brev från
J. A. Hazelius till Anders Berg, som av inre skäl kan
kronologiseras till den 20 dec. 1818. Stagnelius hade detta år tävlat i Svenska
Akademien med sin Sång till Quinnorna i Norden, vilken som
bekant tillerkändes andra guldpenningen. Av Bööks utförliga
redogörelse för tävlingen framgår att Stagnelius på högtidsdagen
»framfördes af Secreteraren till Directören, som å Akademiens vägnar
complimenterade honom» (s. 230). Dessförinnan hade en del av
poemet upplästs, dock icke av fungerande direktören greve Claes

1 Se härom Böök, a. a. s. 524 ff.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:28:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1933/0243.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free