Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lejonet från Norden. Av Johan Nordström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vad Wittenbergs och Jenas ortodoxa stridsteologer och andra
den rätta trons försvarare i sina omfångsrika straff- och
varningstraktater hade att anmärka på alla dessa paracelsister, weigelianer
och rosenkreutzare, som sådde sitt ogräs på Herrens åker, var
naturligtvis mångahanda. Icke minst gällde deras angrepp de kiliastiska
läror, som utgjorde en karakteristisk huvudbeståndsdel i den
betänkliga förkunnelsen. [1]
Överallt möter oss i denna av den härskande
universitetslärdomen med så oblida ögon sedda litteratur tron på en snart
inträffande stor förändring i de jordiska förhållandena. Syndens och
ondskans makter skola nedslås och en ny och härlig tid skall taga
sin begynnelse och vara till den yttersta dagen. Profetiornas
förutsägelser och den antika drömmen om ett saturniskt rike blanda
sig i dessa förhoppningar om ett nytt paradis, där människorna
skola leva i ständig lycksalighet, fria från plågor och tärande
bekymmer, förenade i en gemensam tro under en gudasänd monark.
I ljuset av dessa föreställningar har man att se de filantropiska
och reformatoriska idéer av olika slag, som röra sig inom denna
värld. Man vill göra människorna beredda för det nya riket, vars
ankomst många väntade vid 1620-talets början [2] och vars varaktighet
i allmänhet ej beräknades bliva synnerligen lång. Så drömde man
i den hotande närheten av det stora religionskriget och flygskrifter
i tusental spredo det löftesrika budskapet till vida kretsar av ett
folk i oro och vånda inför den mörknande framtiden, som ingenting
hellre ville tro. Visserligen ljungade stränga universitetsprofessorer
mot dessa otillåtliga förväntningar, men mer än en from och ansedd
kyrkans man både av de lutherska och av de reformerta hade dock
utan fara kunnat yppa liknande meningar, om också i en försiktig
form, ja, det saknades ej sådana, som påstodo, att t. o. in. själve
Luther talat om detta kommande härlighetsrike.
För de samtida angriparna av dessa kiliastiska åskådningar
stod det redan från början klart, att de till väsentlig del inspirerats
av Paracelsus, den store lärofadern för så många av epokens mystiker
och naturfilosofer. I själva verket är detta inflytande tydligt nog
och är särskilt på en punkt i detta sammanhang av intresse. Då
rosenkreutzarna i sina budskap tala om Lejonet, som skall
grundlägga det nya riket, bygga de i första hand på en gammal
paracelsisk profetia om ’Der Löwe aus der Mitternacht’, verkställaren
av himmelens beslut om ett gyllene sekel i världens yttersta tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
