Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Lejonet från Norden. Av Johan Nordström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en annan av hans korrespondenter i mystiska ämnen — varmed
även följde ett brev från Morsius och ’2 knippor skrifter’.
Tydligen fanns bland dessa också den nyss utgivna profetian om Lejonet
från Norden, ty någon tid senare sände Bureus till ståthållaren
Bror Andersson (Rålamb) på Strömsholm ett exemplar av Taracelsi
tränne skatter’. [1]
På detta sätt har alltså den ryktbara Lejonprofetians
huvudtext redan 1625 [2] funnit vägen till konungens närmaste omgivning,
måhända också till honom själv personligen. I Uppsala
universitetsbibliotek finnes nämligen ett exemplar av denna skrift i Morsius’
edition, som i ett till synes samtida band är hophäftat med ett av
den bekante Sigfridus Aronus Forsius [3] till konungen avgivet
utlåtande om innebörden av några år 1613 iakttagna meteorologiska
fenomen, vilket uppenbarligen må ha varit i Gustav Adolfs ägo.
På ett av de tomma bladen i denna Forsius’ egenhändiga
handskrift har f. ö. märkligt nog en annan samtida hand avskrivit ett
stycke ur Latosinius’ tidigare omtalade förutsägelse om den
oemotståndlige fursten, som en gång skall komma från Norden. [4]
Här öppnar sig onekligen spelrum för den historiska fantasien,
vilken nu utan svårighet kan föreställa sig en scen, vari man skådar
konungen och Bureus i samspråk om den märkvärdiga skriften,
som nyss kommit från Tyskland.
Om man försöker tänka sig, hur Gustav Adolf kan ha betraktat
ett dokument av detta slag, saknar man icke vissa allmänna
utgångspunkter för en psykologisk rekonstruktion.
Paracelsus var i hans ögon utan tvivel ett stort namn. Genom
sina båda lärare Bureus och Skytte hade han lärt sig att med
misstro betrakta den nya moderiktningen inom den lutherska
universitetsvärlden, som alltmer, både inom teologien och naturvetenskapen,,
satte den hedniske Aristoteles i högsätet. [5] För den äldre skola,
för vilken Skytte som Uppsala universitets kansler förde en till en
början framgångsrik men i längden hopplös kamp, var den nya
teologiska rationalismen en styggelse och i allmänhet kan man hos
den förmärka en stark dragning åt den naturfilosofi, som i Hermes
Trismegistus och Paracelsus såg sina största auktoriteter. Med en
viss rätt kunde också Skytte år 1640 i ett berömt tal, som han
höll till akademiens ledare och studenter, erinra om de i hans ögon
lyckliga tider, då Gustav Adolf öppnade universitetets portar på,
vid gavel för ’Trismegistus och Theophrastus (Paracelsus) sanna
[1] Samlaren, 4, 1883, s. 97, dagboksanteckning för 27/1 1626, då Bureus
befann sig på resa i Ölva i Kolbäck: ’der sende jagh til Bror Anderson Ståthållaren
på Strömsholm om Paracelsi tvänne skatter medh fierdingzmannen’. — Längre
fram på året, den 20 aug. 1626, inköpte Bureus Alstedius’ Thesaurus chronologiæ,
där även det nordiska lejonet figurerar; se ovan not 40.
[2] Den danske gesandten i Stockholm, Peder Galt, hemsände, enligt sin
depesch av 19 juni 1622, ett ’prognosticon fratrum roseæ crucis’. Se N. Ahnlunds
edition av Galts depescher i Hist. handl., 26, 1924, s. 35. Vilken skrift som
härmed åsyftas, är naturligtvis omöjligt att säga. I varje fall kan det icke vara
fråga om det första kända trycket av Paracelsus’ profetia 1622, ty detta utkom
först i slutet av detta år, eftersom därmed är sammantryckt en redogörelse för
krigshändelser den 12 okt. 1622. Se Sudhoff, Versuch einer Kritik der Echtheit
der Paracelsischen Schriften, I, s. 530. — Den för dylika ting mycket intresserade
Galt tolkade år 1623 den bekanta vädersolstavlan i Stockholms Storkyrka (om
denna se N. Östman i Sankt Eriks Årsbok 1911, s. 113 f.), som bl. a. skulle
betyda, att Gustav Adolf ej komme att regera längre än 16 år, att gustavianska
familjen med honom skulle utdö, och att efter den tiden stora politiska
förändringar skulle inträffa. Detta ’Vaticinium Petri Galthii de regno Suecico’
meddelas av Ahnlund, a. a., s. 116 ff. efter en 1700-talsavskrift i Det Kongel. Bibliothek
i Köpenhamn och en äldre ofullständig avskrift i Kungl. biblioteket i Stockholm.
En annan avskrift, som i vissa fall tycks ha bättre läsarter, finnes i
Universitetsbiblioteket, Köpenhamn, sign. Rostgaard 273. Den är från 1600-talet.
I den i dessa noter ofta citerade flygskriften Vnterschiedliche Paßporten,
1632, s. 21, berättas om några andra märkvärdiga himlatecken, som finnas
avmålade i en kyrka i Stockholm och menas förutsäga Gustav Adolfs triumfer och
kommande världsherravälde. Mot vanligheten anföres ingen källa för denna
besynnerliga berättelse, som här in extenso meddelas: ’Zu Stockholm in der
Haupstadt Schweden, soll in einer Kirchen dieses Himmels-Gesichte abgemahlet
vnd beschrieben seyn. [i marg: Vmbs Jahr Christi A. 1520] Es sind zu den
Zeiten deß Herrn Lutheri, inn bemelter Königlicher Residentzstadt, am Himmel vier
Wochen lang, Tag vnd Nacht, fort vnd fort gestanden, vnnd von jedermänniglich
mit Verwunderung gesehen worden, drey schöne Regenbogen, vnd vnter dem
dritten eine rundte Kugel, vnnd vmbgewundener Ahl, als sich nun über diesem
Gesichte sonderlich damaliger König in Schweden verwundert, vnd alle
Sternkündigen darüber vernommen, haben endlich die Finn- vnd Lappländische Warsager
vnd Zeichendeuter, nach genommener vnnd bekommener Bedenckzeit, einmühtig
geweissaget: Die drey Regenbogen, als Gnadenzeichen, bedeuten drey Könige, auß
dreyen vnterschiedenen Geschlechten, die würde GOTT in hundert Jahren diesen
Landen geben. Wenn aber mit Außgang der hundert Jahr der dritte König würde
auffstehen, der würde einen Sohn bekommen, mit Namen Gustavus, der würde ein
Herr der gantzen Welt werden, welchs durch die Kugel angedeutet, vnd würde
mit vnverhinderter Geschwindigkeit sich auß aller seiner Feinde Handen winden,
welchs durch den krummen Ahl ab- vnd vorgebildet worden. Vnd solche drey
Geschlechte der vnterschiedenen Königslinien sind gleich gewesen in dem
funffzehenden Seculo von Christi Geburt: Als 1. das Canutische. 2. das Polnische, vnd
nunmehr das 3. deß Königs Caroli: welcher ist ein Vatter Gustavi Adolphi, etc.’
Detaljen med ålen erinrar ju något om den figur i Stockholms Storkyrka med
tillhörande verser, varom Messenius, Sveopentaprotopolis, kap. 21, och Loccenius,
Historia Svecana, 1676, s. 194, berätta.
[3] Om Forsius’ paracelsistiska och weigelianska orientering, se J. Nordströms
inledning i G. Stiernhielm, Filosofiska fragment, I, s. clxxix.
[4] Senast har den lilla volymen tillhört Kungl. Vetenskapssocieteten i Uppsala,
som 1904 deponerade den i Uppsala universitetsbibliotek. Rubriken på Forsius’
skrivelse lyder: ’Om några Wäder och Bijsolar, som med theras Cirklar eller
kretzar seedde äre i thetta Åhr 1613. then 2 dagen Septembris Emillan klockon 9. och
10. för middagen’. Om effekterna av dessa fenomen yttrar Forsius, att de måste
vara ’Martialiske och Mercurialiske, och vtgå på krijgzpusser, och listige skelmske
prachtiker.’ ’Regenter och Öffwerster — heter det vidare — hafwe sina saker
i gran acht, och see wäll hwem the troo, synnerliga af vthlänningar. Man moste
hafwa acht på them, som vnder wågen liggiande äre. Leiyonet bliffwer mykit
starckt och frijmodight, och will omkull riff wa hwad som förekommer. Man skall
thet icke reta till wrede’. Skriften är undertecknad ’E. K. Mtz vnderdånighe
Tienare Sigfridus Aronus Forsius Mpr.’
Härpå följer: Ex prognostico Iohannis Latosinij Medici Physici et
Mathematici de Regnorum et Imperiorum mutationibus A° 1595. In qvo post multa et
varia documenta mathematica sic concludit. Argumentum est, novum qvendam
Principem oriri, admodum fortern, cuius viribus nullus resistere poterit, qvi eas
Orientales et Meridionales partes omnes occupabit, et hic venturus et oriturus est
ex partibus Europæ Septentrionalis. Hic Rex vei Imperator Magnus ratione
Dominij Generalis Mercurij, non tam viribus et armis, qvarn Dei Voluntate, tam
ingenio et industria sua, eiusque ductu, Victoria ex hoste potietur, eoque magis
qvod inimicitiæ ocultæ hostium et dissidia elan destina cladis et interitus eorum
maximam dabunt occasionem ipsi enim se mutuo persequentur, idque fiet A° 1700.
Dedicatio Rudolpho Imperatori.
[5] Enligt dagboksanteckning 3 april 1629 (Samlaren, 4, 1883, s. 117) gav
Bureus denna dag konungen i present Statius Buschers Synopsis Theologiæ.
Detta år 1625 utkomna arbetes författare var en tysk teolog av ramistisk
inriktning, som hörde till den nyare, aristoteliskt orienterade teologiens argaste
vedersakare. Hans teologiska angripare beskyllde honom för paracelsiska och
weigelianska irrläror. Se Gründliche Widerlegung Eines vnwarhafften Gedichts
vnterm Titul, Crypto-Papismus Novæ Theologiæ Helmstadien sis . . . Welches M.
Statius Buscherus, gewesener Prediger bey S. Aegidien in Hannover zu
Hamburg drucken vnd spargiren lassen im Jahr 1640. Zu Rettang der Vnschuldt vnd
Warheit, Auff Fürstlichen Befehl gestellet vnd publiciret. Lüneburg 1641. (Uppsalaex.
av denna skrift är sammanbundet med Buschers Cryptopapismus.) Om Buscher
se f. ö. J. Mollerus, Cimbria literata, 3, 143 ff., 164 och E. L. Th. Henke, G.
Calixtus und seine Zeit, 2, s. 110 ff. — Jfr ock Laur. Paulinus Gothus, Historia
aretoa, 1636, s. 356, 359, 365 f., 374.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 18:28:33 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1934/0036.html
