Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Lejonet från Norden. Av Johan Nordström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som invecklade honom i en långvarig filippik med teologiska
motståndare, vilka icke tvekade att räkna honom till den paracelsiska och
weigelianska sekten. [1] Bland dessa gudabenådade visionärer omnämner
Fabricius även en ung flicka från Nürnberg vid namn Susanna Rügerin,
om vilken på annat håll berättas, att hon infann sig hos konungen och
meddelade denne Guds budskap att akta sig för en viss person i sin
närhet, som traktade efter hans liv, vilket även befunnits riktigt.[2]
Samtida källor omtala även uppenbarelser och syner, som konungen
själv skall ha haft. Sålunda berättas, att han på vägen till Frankfurt
an der Oder plötsligt såg himmelen öppen och hörde en röst som
sade: Gustav skynda. Tiden är inne. Jag skall vara med dig!
I augusti 1631 — alltså någon tid före slaget vid Breitenfeld —
skall han enligt en annan berättelse, på väg att bryta upp från
sitt läger, hava sett ett lejon och en örn på himlen. Med ens
kom ett svart moln och skymde bägge för hans syn, varöver konungen
blev häftigt förskräckt. Då molnet sedan skingrade sig, var
emellertid örnen försvunnen och lejonet stod ensamt kvar på den
solklara himmeln. Då fortsatte konungen med fröjd sin marsch. I en
skrift från 1632, som återgav dessa båda berättelser, tillfogar
utgivaren respektfullt: Om det gått till på detta sätt, må Gud och
Hans Kungl. Majestät bäst veta. [3] Ännu en gång skall Gustav
Adolf ha haft en liknande syn. Sagesmannen är i detta fall ingen
mindre än en av konungens egna generaler, Gustav Horn. Då
konungen en natt under uppehållet vid Nürnberg, åtföljd av Horn
och några andra, inspekterade det svenska lägret, såg man i den
klara luften en flygande örn angripa ett stort lejon. Lejonet
trampade med sin högra fot på örnens vinge, så att fjädrar blevo kvar
vid dess flykt. Hetsad av några gestalter i långa rockar förnyar
örnen sitt angrepp men utgången blev densamma. Från sidan
kommo nu andra lejon, vilka icke gjorde någon min av att vilja
deltaga i den fortsatta striden. Strax därpå försvann synen. Gustav
Adolf vände sig till de kringstående och sade: Sågen I synen? De
svarade ja. Konungen yttrade därefter: ’Jag ser mig övergivas av
mina bundsförvanter, som icke vilja inlåta sig i kamp mot Örnen.
Men däråt är intet att göra. Vi furstar ha blott att med
hjältemod handla och hålla ut. Gud förbarme sig över mig!’[4]
Dessa omständigheter må nu gälla, vad de kunna. Så mycket
synas de i varje fall visa, att det icke saknades dunkla områden i
konungens själ, där Lejonprofetians föreställningar kunnat slå rot.
[1] Jac. Fabricius, Probatio Visionum Das ist: Christliches, in GOTTES Wort
vnnd bewärhten Schrifften reiner Theologen wolgegründetes Bedencken Von
Gesichtern, Deren etliche können Göttliche Offenbarungen, etliche aber Teufnische
Verführungen seyn: Müssen derwegen nohtwendig geprüfet, vnd nach Anleitung
gewisser Kennzeichen recht vnterschieden werden, damit man wisse das Gute zu
behalten, das Bose aber zu verwerten, Nürnb. 1642 (ny uppl. 1643), s. 103—106.
Jfr ock ovan not 52. — De bibliografiska detaljerna om den efter denna skrift
följande teologiska filippiken, i vilken den lybeckske prästen Jac. Stolterfoht var
Fabricius’ huvudantagonist, erhållas i J. Mollerus, Cimbria literata, I, s. 662—665.
Se ock J. H. von Seelen, Athenæ lubecenses, 2, 1719, s. 344 ff. Utrymmet
förbjuder oss att här ingå på denna ur olika synpunkter intressanta skriftväxling,
som kunde förtjäna sitt eget kapitel.
[2] Jac. Fabricius, Probatio Visionum, 1643, s. 105. En redogörelse för
hennes visioner utkom under titeln Warhaffter und Wohlbeglaubter Bericht, Was
sich in der weitberühmbten Stadt Nürnberg, mit einem Mägdlein von 19. Jahren,
eines fürnehmen Manns Tochter von Stewer, aus dem Lande ob der Enß, Namens
Susanna Kügerin, so des heiligen Evangelii wegen ins Exilium und sich daselbsten
in Diensten aufhalten müssen, begeben, wie sie unterschiedliche Visiones oder
Göttliche Erscheinungen gehabt, dadurch jhr viel heimliche und Herrliche Dinge
geoffenbaret worden, 1631. (P. Hohenemser, Flugschriftensammlung Gustav Freytag,
s. 39.) Utdrag ur denna skrift meddelas i Vnterschiedliche Paßporten, 1632, s. 60 f.
och 66. Här berättas bl. a., att en ängel den 19 nov. 1630 uppenbarat sig för
henne och utlovat, att Gud skall uppväcka en regent, ’durch welchen das
Papstthumb gestürtzet vnd gefället wird, nemblich den König von Mitternacht. Darauff
wird das Evangelium in der gantzen Welt vngehindert geprediget vnnd außgebreitet
werden, mit grossem Friede vnd guten Zeiten, aber gar eine kleine weile. Denn
weil die Welt sich solches Glücks bald überheben, dabey sicher vnd Gottloß seyn,
vnd je länger je mehr werden wird: Sihe so wird der Jüngste Tag, bald plötzlich
vnd vnversehens herein brechen, vnnd so wol aller Päpstischen Abgötterey, als
auch aller Weltlichen Boßheit, gar ein Ende machen, vnd wird da der Gerechten
Ruhe, Frewd vnd Seeligkeit angehen, vnd ohne auffhören wreren in alle Ewigkeit.
Vnter dessen wird Gott seinem Könige Sieg geben, vnd seinen Arm lehren streiten,
daß er grosse Thaten thue: Mit ihme wirds halten ein vornemer Fürst deß Reichs’
etc. Några dagar senare följde en ny vision, en kamp mellan två härar, den ena
kommande söderifrån, den andra ’von Mitternacht’, som slutade med den senares
fullständiga seger, varefter en ängel sade till henne: ’also wird es ergehen inn
diesem 1631. Jahr.’ Om dessa uppenbarelser och om flickans besök hos konungen,
varvid hon meddelade honom ett planerat anslag mot hans liv, talas även i Matth.
Hammer, Visiones Oder Offenbahrungen ... So vor der Leipzigischen
Haupt-Schlacht, etc. 1632, sista sidan; jfr ock Vnterschiedliche Paßporten, 1632, s. 66.
Också i Theatrum Europæum, II, 1637, s. 369 berättas om dessa visioner. Se ock
G. Arnold, Kirchen- und Ketzer-Historie, 3, 1700, s. 226 f.
[3] Vnterschiedliche Paßporten, 1632, s. 64 f.
[4] Joh. Baazius, Inventarium Ecclesiæ Sveogothorum, 1642, s. 789: Adhuc
constituto Rege Gustavo in castris Norenbergicis, apparuit de nocte paulo ante
obitum ej us visio mirabilis, quam Campidux Gustavus Horn simul cum alijs tunc
Castra lustrantibus viderunt. Is in publicum hane visionem emisit sic descriptam.
In sereno aére vidimus Aquilam volantem fecisse impetuin in Leonem
magnum. Leo advolantis alain conculcabat pede sno dextro, ut pennas
illa relinqueret. Discedentem Aquilam rursus ad prælium incitabant
quidam longis Tunicis induti, qui Aquilam flagellis agitabant. Ula
aggrediens denuo Leonem, rursus pede Leonis atteritur. Mox
apparuerunt ex obliquo alij Leones, qui surdam aurem obvertebant huic
certain ini; mox tota visio evanuit. Tunc Rex Gustavus conversus ad
socios dixit, observâstis visionem? Respondebant, Recte. Addidit Rex,
video me a confœderatis deseri, qui nolunt in certamen cum Aquila
descendere: Ast quid juvat: Principum est fortia agere & pati. Deus
miser ea tur mei. Hæc itaque prænunciabant mortem Magni Regis G. A. sicut
mortem Caroli M. multa prodigia præcesserunt teste Nauclero, vol. 2. gen. 28.
(Jfr också Baazius, a. a., s. 499, varest berättas, hur Johan III såg sin död
förebådad av några vädersolar över Stockholms slott.) — Simon Isogæus, Carla
Seger-Skiöld, 1714, s. 1014, berättar också härom. Hans källa är Baazius. Huruvida
Horns relation eljest finns bevarad, har jag icke kunnat utröna. — Troligen är det
väl också denna syn, som skildras i den av P. Hohenemser, Flugschriftensammlung
Gustav Freytag, s. 39, förtecknade skriften Warhafftiger und auch Gründlicher
Bericht, Von den Wunderzeichen, So sich über dem Königlichen Lager vor Nürmberg
haben sehen lassen. Auch was Ihre Kön: Mayest. mit etzlichen ihren Officirern
über diesen Wunderzeichen geredet und geurtheilet, 1632. — Om vikten för
krigaren att noga akta på dylika järtecken i lägren, se Christer Ifwerson Ulfsparre,
En kort Regementz Bok, Stockholm 1620 (tillägn. Gustav Adolf), s. 123.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 18:28:33 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1934/0038.html
