Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När skrev Hedvig Charlotta Nordenflycht skaldebrevet till Criton?. Av Gardar Sahlberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74 Gårdar Sahlberg
hon känt Rousseaus försvarsskrifter, komma de två sista raderna
icke såsom Hilma Borelius förfäktar i något löst förhållande till
detta resonemang". Ty det föregående är också en rousseauansk idé
— låt vara en kompromissande sådan.
Övriga likheter med den första discoursen finnas. Borelius har
redan framhållit slutradernas överensstämmelse med Eousseaus
bekanta »1’on ne cherche point des remèdes à des maux qui
n’exi-stent pas.» Och skaldebrevets
Fast tusend falska bilder spöka
Kan hon bland dem Naturens urbild söka.
visar på en passus i avhandlingens andra parti:
. . . car le faux est susceptible d’une infinite de combinaisoiis;
mais la verité n’a qu’une manière d’etre ... (I, 35).
Alla som sysslat med Rousseau erkänna, att hans första discours
är en oklar, paradoxal och stundom rentav motsägelsefylld
avhandling. Man saknar de klara linjerna men ryckes med av hans
friska, oförskräckta patos. Först i försvarsskrifterna börjar läsaren
— och även Rousseau — skönja den fasta byggnaden i hans
program. Men icke förrän i den andra discoursen finna vi detta fullt
tydligt utformat. Hur mottaglig fru Nordenflycht än var för desssa
antiintellektualistiska impulser, hur uppluckrad hennes andliga
jordmån än blivit genom årslångt grubbel, måste dock den första
discoursen ha gjort ett på det hela taget ganska förvirrande intryck.
Enligt min åsikt är det därför väl mycket begärt, att hon —
såsom Lamm menar — därest hon vid skaldebrevets koncipierande
känt till discoursen, skulle ha sett frågan »från en annan, mera
begränsad synpunkt och antagligen kommit fram till ett klarare
svar.» Hennes svar är ju Rousseaus, men utan tvivel har det för
henne varit en uppoffring att behöva förneka kunskapernas
möjligheter att befrämja d,ygden och lyckan. Därför går hon endast
motvilligt in på hans idéer.
Det finns ingen anledning betvivla, att fru Nordenflycht på
hösten 1753, när Våra Försök II redigerades, icke blott kände
Rousseau till namnet utan även läst hans discours. I hennes
bokauktionskatalog finna vi denna upptagen under den något förvanskade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
