Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När skrev Hedvig Charlotta Nordenflycht skaldebrevet till Criton?. Av Gardar Sahlberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När skrev Hedvig Charlotta Nordenflycht skaldebrevet till Criton? 75
titeln »Recueil och Försvarsskrifter. Gotha 1753.»x Att hon även haft
någon äldre upplaga tillgänglig genom lån av sina vittra vänner kan
naturligtvis varken bevisas eller bestridas, men för oss är det vid
detta tillfälle av vikt att veta, att hon verkligen ägde en upplaga
innehållande även försvarsskrifterna. Har hon då läst detta
arbete någon gång under årets första hälft, faller det sig helt
naturligt, att hon frampå höstsidan framställt en del liknande frågor
till behandling. Carl Klingenberg, Criton, har med henne
diskuterat konsternas och vetenskapernas nytta men naturligtvis icke
velat acceptera Rousseaus kulturfientliga teorier utan hållit fast vid
sin egen perfektibilitetstro. Fru Nordenflycht, som var mera
receptivt lagd, sökte sig emellertid fram till ett svar. Och då hon
i Rousseaus brev till kung Stanislaus fann, att även han gjorde
ett medgivande, kunde hon genom att anamma detta skenbart
komma till samma resultat som den avgudade Criton: ju mera
upplyst vett, ju mera dygdig vilja. De två slutraderna bildade
emellertid hennes egen reservation, i anslutning till Rousseau.
Men om hon nu läst Rousseau före skaldebrevets tillkomst,
hur skall man då förklara fotnoten i Witterhets arbeten? För att
icke behöva beskylla henne för lögn ha Borelius, Lamm, Nilsson
och Schück fått lov att placera dikten så långt tillbaka som
möjligt. Är då detta så nödvändigt?
Låtom oss betrakta Rousseaus andra discours! Där skildrar
han ju först människans naturtillstånd. På ett ställe kommer han
in på begreppet »miserable».
Nous ne voyons presque autour de nous que des gens qui se
plaignent de leur existence; plusieurs mêmes qui s’en privent autant
qu’il est en eux, & la reunion des loix divines & humaines suffit à
peine pour arrêter ce désordre: Je dem ande si jamais on a oui dire qu’un
sauvage en liberté ait seulement songe à se plaindre de la vie, & à
se donner la mört? (II, s. 224).
Och strax innan påvisar han, hur kulturmänniskans alla sorger
och bekymmer härledas ur hennes behov!
1 Upplagans fullständiga namn är: Recueil de tontes les pieces qui ont été
publiées a V occasion du Discours de JJ. Rousseau sur la question proposée par
V Academic de Dijon. Gotha 175S. (Lansoij, Manuel bibliographique de la
Hit-franc. mod. no 10808.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
