- Project Runeberg -  Samlaren / Ny följd. Årgång 15. 1934 /
76

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När skrev Hedvig Charlotta Nordenflycht skaldebrevet till Criton?. Av Gardar Sahlberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

76 Gårdar Sahlberg

Les passions, à leur tours, tirent leur origine de nos besoins, &
leur progrès, de nos connoissances; car, on ne pent desirer ou craindre
les choses, que sur les idées qu’on en peut avoir, ou par la simple
impulsion de la nature: Et Thomme sauvage, privé de toute sorte de
lumières, n’éprouve que les passions de cette derniere espèce; ses
desirs ne passent pas ses besoins physiques: les seuls biens qu’il
connoisse dans 1’univers, sont la nourriture, une femelle & le repos,
les seuls main qu’il craigne, sont la doleur & non la mört; car jamais
l’animal ne sçaura ce que est une des premieres acquisitions que
1’homme ait faites, en s’éloignant de la condition animale. (II, s. 201).

Citatet är fullt tillräckligt. Lamm har redan påpekat likheten
mellan denna passus i andra discoursen och skaldebrevet. Fru
Nordenflycht har gjort den reflexionen, att majoriteten av människor
lever i okunnighet:

Så är det ödets fehl? men nej vi finna väl,
Vi alla fådt af himlen lika mycke;
At odla up vårt pund han gifvit grund och skäl.
Men månge göra prof och andra mästerstycke.

Den största delen i en fänads-artad frid,

Den plikten aldrig kännes vid.

Törhända ock de äro mera sälla,
Ty, Criton, mån ej kundskap är en källa,

Hvars åder huru ren och klar,
Likväl båd’ sött och bittert vatten har;

Och ho bör mera lycklig skattas,

Den törsten släcker med begär,

Ell’ den som aldrig törstig är?
Den som med omsorg får ell’ den ej något fattas?

De flesta nöja sig med naturens drift, de stilla sina
obetydliga begär med en ringa åtrå, och om än mången dygd är okänd
hos dem, ligger dock även lasten i sin linda. Livets högsta väl
är: hälsa, ro och nödtorft. Från denna lycka har konsten fört oss
bort, men allt vad vi vunnit med våra mödosamma »snille-prof» är
endast fördubblade behov.

Criton gör då samma invändning’, som Rousseaus motståndare
gjort: en sådan primitiv varelse har ju icke någ*ot högre mål än
de »dumma djuren». Uranie svarar, att de utan tvivel äro
förnöjda. Sedan följer det halvt löjliga, halvt ironiska partiet om
djurens utvecklingsmöjligheter — elefanten kan kanske bli
astronom som Newton, björnen världserövrare som Cortez, apan skald

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:28:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1934/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free