Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fyra poetiska dokument från Geijers yngre år. Av Evald Malmström - 3. Nattvandraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102 Evald Malmström
Hur skön är natten ock! — Ack det är våren! —
Mig har han redan farit in i hjertat —
Hur frisk är luften efter milda .Regnet! —
Ett doft likt rökverk stiger upp af jorden —
Det är en bön! — en bön af alla blommor,
Än slutna uti fröets dunkla Fängsel
De bedja så, uti det tysta mörka,
Til ljusets Fader, att få se hans strålar,
Att få uppblomstra och i band af färgor
I strömmar utaf vällukt få förklara,
Som fromma barn, hur de ha honom kär.
De voro gerna alla vid hans hjerta ! —
Jag ock! Vor jag blott from som en af dem!
Ack jag vill ödmjuk bli! — som detta blomster,
Som vågar ej uppslå sin blick mot höjden,
Men lutadt står utöfver källans spegel
Och ser i vågen blott på höga himlen
Och beder ständigt sitt Förgät mig ej!
Hur höjs ej där det dunkla templets byggnad
Så jättelikt! liksom en natt i Natten! —
Därinne sväfva de, de fordna minnen
Förtörnade — de gamla skuggor vandra
Kring grafvarna med hotande åthäfvor,
Som ville de ta Landet i besittning.
Hej Skuggor! — jag ej fruktar Er I Gamle,
Änskiönt mot eder magt än uti grafven
Jag blott en skugga af en skugga är.
Hvad viljen I? Ett beder jag Er om:
Skall fega giftet sig än längre tränga
I Sveas hjerta — ormens dolda tand
Sig bara ännu djupare i roten
Utaf vårt samfund: — tills att oss ge bojor
Ej ens behof görs af vårt eget järn,
Men endast närdens tusen spindeltrådar,
Skall oss ej unnas ens med äran falla,
Förstören oss då snart! Nedkallen viggen
Från eder Himmel öfver våra hjessor!
Och bon, se’n ensamme på Skandiens ö. —
Sig svepte Himlen i allt tyngre moln —
Mig var som vore jag allen i natten
Med mina tankar — —
Se då! som stjernor tre, uti min själ,
Uppgingo edra minnen Hulda vänner! —
Och hvar de gingo fram var ljust och gladt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
