Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde. En undersökning och några slutsatser. III. Av Erik Neuman - Olika avfattningstider för parti 2 och parti 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126 Erik Neuman
Ett i själva verket avgörande bevis för att parti 2 ej — såsom
den tredje och sista delen av krönikan1 — författats 1448—57 är,
att de båda händerna 4 och 5, som skrivit i detta parti i Cod.
Holm. D 6, ej återfinnas i de talrika kungliga diplomen från nämnda
period, under det jag däremot identifierat dem med handstilar i
diplom från 1439—1440.
Hand 4 i God. Holm. D 6 är sålunda identisk med den hand,
som utskrivit det viktiga pergamentsbrevet Arboga 1440 13/i (RA),
vari Bengt och Bo Stensson erkänna sig ha fått full gottgörelse
av Karl Knutsson, marsk och rikets föreståndare, »for allan then
scadha och vidhervilia ther haw och haws tiänare swena och
medh-hielpam» tillfogat brevutfärdarna »j therma twädraght som nw
wa-rith haff wer medhan vy medh konung Erik haldit haffwom mot
honom och alla Siwerigis jnbyggiara». Diplomet är förutom av
brevutfärdarna beseglat även av ärkebiskop Nils Ragvaldsson,
biskoparna Thomas i Strängnäs, Bengt i Linköping, Sven i Skara och
Olov Knop i Västerås, av riddarna Nils Erengislason, lagman i
Södermanland, Laurens Ulvsson, Gustav Algotsson, Svarte Jöns samt
av väpnarna Bengt Jönsson, lagman i Uppland, Karl Ormsson, Nils
Jönsson, Bengt Gotskalksson, Gregers Magnusson, Johan Karlsson,
Mats Ödgislason, Bo Knutsson, Erengisle Nilsson, Arvid Svan,
Johan Gädda och Gustav Ulvsson.
Att det verkligen är krönikans hand 4, som utskrivit diplomet,
framgår redan vid en tämligen summarisk jämförelse av pikturen
i detta med pikturen i det parti av Cod. Holm. D 6, som härrör
från hand 4.
Synnerligen karakteristiska för hand 4 äro några av de
majuskler, den använder, särskilt A och E. Man jämföre A-typen i
facs. 2, r. 1 An med motsvarande typ i facs. 3, r. 2 Åth, r. 4 nedifr.
Aringislasson m. fl.; vidare J^-typen i facs. 2, r. 3 nedifr.
Erche-biscopen med motsvarande typ i facs. 3, r. 10 Erchebiscop.2 Också
om man är rätt obevandrad i att jämföra olika handstilar,
uppmärksammar man utan tvivel den slående likheten mellan dessa
f. ö. långtifrån vanliga bokstavstyper. Mindre vikt bör tillmätas
överensstämmelsen i fråga om andra mindre karakteristiska
majuskler, såsom M och S, men den omisskännliga likheten må i varje
fall observeras. Man jämföre blott M i facs. 2, r. 9 nedifr. Marsken
1 Samlaren 1927, s. 139, 146, 174.
2 Märk likheten också beträffande minusklerna och ordens stavning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
