Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde. En undersökning och några slutsatser. III. Av Erik Neuman - Olika avfattningstider för parti 2 och parti 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde 129
gör öglan, börja denna nedtill och låta den vågräta avslutningen
upptill direkt fortsätta till nästa bokstav, t. ex. facs. 2, r. 5 genstan,
r. 10 götland. Helt annorlunda är utförandet hos hand 5, som
tydligen börjat med öglan och slutat med huvudstapeln. Då denna
efter att ha dragits ned ej (som hos många skrivare) åter drages
upp och förenas med öglans överkant, måste skrivaren för att
förena g med nästföljande bokstav göra detta med ett särskilt
förbindelsestreck. Detta kan undantagsvis utgå från öglans överkant,
t. ex. facs. 4, r. 5 göra, facs. 5, r. 1 fangit, men i regel utgår det
från någon punkt mellan öglans övre och dess nedre anslutning
till huvudstapeln. Så är t. ex. fallet i facs. 4, r. 9 det första g i
ganglia, r. 7 nedifr. morgonen, facs. 5, r. 3 tvistiga, r. 6 konugenom,
facs. 6, r. 5 nedifr. godhz, r. 2 nedifr. gaffuo. Detta streck
förekommer understundom, också när g står sist i ordet och strecket
alltså ej kan tjänstgöra för att förbinda g med följande bokstäver,
t. ex. facs. 4, r. 7 br adlig, facs. 5, r. 9 dag.
Diplomet är omsorgsfullare skrivet än de här ur Cod. Holm.
D 6 återgivna sidorna, som tydligen skrivits i åtskilligt raskare
täkt. Detta har bl. a. medfört, att huvudstapeln i g i regel
uppträder något reducerad, i jämförelse med vad fallet är i diplomet.
Stundom är det dock även med avseende på huvudstapelns
nederdel ej någon nämnvärd skillnad mellan diplomet och
handskriftssidorna. Man jämföre sålunda facs. 4, r. 7 br adlig, r. 4 nedifr
morgonen med facs. 6, r. 8 gode, r. 5 nedifr. erffuinghia och facs. 5,
r. 4 lagdis med facs. 6, r. 4 godlnz.
Trots sin korthet företer diplomet en karakteristisk likhet i
fråga om ljudläran med hand 5:s parti i D 6. Så skrives i
diplomet sisther ’syster’ r. 4 (men sy strum r. 6) och av hand 5 listher
’lyster’ v. 4360, ixe ’yxa’ v. 4483, palm-a sindax tidha ’palmsöndagstid’
v. 4496, sTcittar ’skyttar’ v. 4344, vilka former tala för en
delabiali-sering av y>i i hand 5:s språk, i likhet med i hand öis.1 —
Däremot saknas i diplomet exempel på den hos hand 5 exemplifierade
vokalbalansen a:å (brwtho a. pl. ’bråtar’ v. 4190, slädo obl. sg. ’släde’
v. 4476, loffuodfhje pret. sg. och pl. ’lovade’, v. 42472, 4366, 44462,
iväro inf. ’vara’ (: äro) v. 4367), vilket emellertid lätteligen förklaras
därav, att diplomet är så kort (16 rader), och att exempel på nämnda
vokalbalans hos hand 5 uppträda blott 6 g. eller i medeltal blott
1 Samlaren 1927, s. 162.
2 Klemming: loffuad(h)e.
9 — 34454. Samlaren 1934.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
