Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde. En undersökning och några slutsatser. III. Av Erik Neuman - Likheter mellan Engelbrektskrönikan och Danska rimkrönikan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146 Erik Neuman
Jag hade så mycket mindre anledning framställa den av
Kumlien förmodade »förklaringen», som jag, redan innan jag skrev
del II av detta arbete, var fullt på det klara med varifrån den
ovanliga rimflätningen härstammade, men ansåg mig böra vänta
med utredningen, till dess den kunde framställas i sitt naturliga
sammanhang, vilket utrymmet då ej tillät.
Versslaget i biskop Thomas’ Frihetsvisa är som bekant strofiskt
med rimflätningen a a b c c b. Det ovannämnda särpartiet i
Engelbrektskrönikan är även strofiskt skrivet, och i de 45 första av dess 51
versrader skönj es —■ låt vara förvanskat — Frihets visans metriska
schema. I del II av denna avhandling1 har jag uppvisat, att
avvikelserna måste ses i ett större sammanhang. Undersöker man nämligen
Engelbrektskrönikan i dess helhet med avseende på rimmen, uppdagar
man, att författaren som rimmare varit så undermålig, att han ej
ens kunnat fylla knittelns enkla krav. Sålunda finnas i krönikan —
om man bortser från ändringar, gjorda av 1450—57 års skrivare —
jamte de parvis rimmande knittelverserna ej mindre än femton
treradsrim och tio fyrradsriin. Då det är ett med treradsrimmen
besläktat treledat rim (först—störst—heeta :fic—gik—tveeta : län —i gen—
förtreetá), som stor regelbundenheten i början av verspartiet 1971: 1 ff.
och ett fyrradsrimmen närstående fyrledat (son—mon—tvinna : bort—
stort—befinna: port—stort—brinna: gaff—aff—jnna), som bryter
schemat mot slutet av partiet i fråga, kunna vi med full rätt antaga,
att författaren mycket väl kan ha haft framför sig en dikt med
precis Frihetsvisans metriska schema, som han emellertid lyckats
följa lika dåligt som knittelns.
Att det dock ej kan ha varit Frihetsvisans, som varit förebild,
är självklart, då den ju är yngre än Engelbrektskrönikan. Det är
å andra sidan ej troligt, att biskop Thomas funnit sitt rimmönster
i det parti i krönikan, där det metriska schemat a ab c c b så
ofullständigt förverkligats. Det sannolika är, att biskop Thomas och
Johan Fredebern haft en gemensam förebild. Någon sådan finnes
emellertid ej bevarad i svensk medeltidslitteratur.
I detta sammanhang måste jag opponera mot Kumliens försök2
att blåsa nytt liv i den gamla hypotesen, att verspartiet 1971: 1—45
med dess ovanliga versschema skulle utgöra en rest av någon
tidigare dikt, som författaren till Engelbrektskrönikan utan omarbet-
1 Samlaren 1931, s. 113 ff.
2 A. a. s. 85 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
