Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde. En undersökning och några slutsatser. III. Av Erik Neuman - Likheter mellan Engelbrektskrönikan och Danska rimkrönikan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde 147
ning* stoppat in i denna. Denna hypotes slog’s för länge sedan i
spillror genom E. Hjärnes1 påpekande, hurusom verspartiets sista
sex rader med sin enkla knittelvers ur innehållssynpunkt intimt
ansluta sig1 till den föregående framställningen med dess konstfullare
versslag och därför ej kunna utmönstras som senare tillägg. Men
tvingas man till den slutsatsen, att redan den bakom
Engelbrektskrönikans parti v. 1971: 1—51 liggande dikten haft blandningen av
knittel och det sinnrikare versslaget, vad har man då för nytta av
att överhuvud antaga någon bakomliggande dikt? Det antagandet
gjorde man väl just för att komma ifrån blandningen av versslag
i nämnda parti av Engelbrektskrönikan?
I sin strävan att friska upp den gamla hopplöst förmöglade
hypotesen har Kumlien ej ens försmått att som stod anföra min
undersökning angående tyskt språkgods hos hand 22 i
Engelbrektskrönikan: »Utgör partiet 1971:1—51 en rest av någon tidigare dikt,
bör det ej präglas av germanismer i samma utsträckning som
Engelbrektskrönikans övriga delar; av Neumans nu publicerade
undersökning synes framgå, att avsnittet ovanligt litet påverkats av tyska
ordvändningar» .3
Till upplysning för den ärade läsaren må nämnas, att
undertecknad i den citerade undersökningen ej särskilt behandlat parti
1971: 1—51, utan att de slutsatser, som av Kumlien framföras, i
frihet dragits av honom själv ur det av mig förebragta
materialet.
Dessa slutsatser måste — med ett milt, av författaren själv
använt uttryck — sägas vara »något lekmannamässiga». Av mina
språkliga utredningar tycks författaren ej ha förstått mycket.
A. a. s. 144 citerar jag i morn. 11 som exempel på den för
en tysk naturliga förblandningen av -d och -t i slutljud formen
havel ’hårf just från v. 1971: 40. — S. 151 (13, e) anför jag som
germanismer fall, där en form, som i svenskan ändas på -d rimmar
med en, som i svenskan har -£, t. ex. hat ’hatt’ : stadh ’ställe’; ett
alldeles likadant rim, nämligen mz ’med’ :jätt ’lovat’, sup.
förekommer v. 1971: 31 f. — S. 161 f. framhåller jag, hurusom den
abnorma förekomsten av monde hos hand 2 (8 gånger på vart
hundratal verser) vittnar om att det ej kunnat vara en infödd
1 A. a. s. 102.
2 = Johan Fredebern.
8 A. a. s. 86, not 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
