Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde. En undersökning och några slutsatser. III. Av Erik Neuman - Fredeberns uppdragsgivare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180 Erik Neuman
Att Ingvar Andersson, som på otillräckliga grunder ansåg hela
RK 2 författad under Karl Knutssons konungatid, skulle anse även
Engelbrektskrönikan inspirerad av denne1, är ju självklart.
Egendomligare synes det mig, att Kumlien, trots vad jag i föregående
del av detta arbete anfört2, i sin recension av min artikel tycks
förfäkta en liknande åsikt: »Att under dylika omständigheter och
med stod av en bevisning, varpå nyss lämnats belysande prov,
åsidosätta marsken Karl Knutsson för ärkebiskop Olof såsom tillskyndare
av krönikan är djärvt. Visserligen kunna ärkebiskopen och biskop
Thomas ha haft sitt ord med i laget, när det gällt krönikans
tillkomst. Men Karl Kiiutsson bör ha utövat ett mäktigare inflytande
på krönikan».3
Om man till detta yttrande lägger följande: »Det måste till
en början betonas, att Johan Fredebern själv kan ha haft sin
mening om händelserna och skildrat dem i någon mån så, som han
själv uppfattade dem»4, resulterar det hela i en för Kumliens sätt
att resonera synnerligen typisk kompromiss. Både marsken och
biskoparna skulle ha varit uppdragsgivare, och dessutom skulle
Fredebern till en viss grad haft frihet att skriva, som han själv
ville! — Detta senare skulle ha varit föga sannolikt, även om
biskoparna ensamma givit Fredebern uppdraget, men med Karl
Knutsson som den inflytelserikaste uppdragsgivaren, blir hypotesen
ohållbar.
1. Undertecknad har redan förut5 på tal om de efter
Engelbrektskrönikan följande partierna karakteriserat, hur krönikor,
inspirerade av Karl Knutsson, skrevos. Ur denna på grundliga studier
av krönikan vilande karakteristik, som jag trotsar någon att kunna
motbevisa, må några rader anföras: »Aldrig märka vi hos
krönikeförfattaren den ringaste böjelse att söka tolka Karl Knutssons
fienders motiv annat än till det aldra sämsta eller att hos honom själv
se annat än de bästa och ädlaste egenskaper». Om man med denna
motbjudande servilitet, som understundom tar sig uttryck t. o. m. i
medvetna falsarier till Karls förmån6 jämför Engelbrektskrönikans
omisskännliga strävan efter sanning och opartiskhet, måste man
säga sig, att Engelbrektskrönikan omöjligt kan vara inspirerad av
1 A. a. s. 299 ff. 2 Samlaren 1931, s. 178 ff.
3 PersonMst. Tidskr. 1982, s. 93.
4 A. a. s. 91. 5 Samlaren 1927, s. 109.
6 Se Samlaren 1931, s. 182; jfr också nedan s. 195 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
