Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde. En undersökning och några slutsatser. III. Av Erik Neuman - Fredeberns uppdragsgivare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186 Erik Neuman
och:
konungen hafde hanom stor orät giort
som i haua her förre hört,
och därefter tillfoga: »De fyra återstående citaten äro lika
intetsägande».
Jag Överlämnar med tillförsikt åt läsaren att själv bedöma,
huruvida v. 1688 ff., där ärkebiskopen nämnes som den ledande
i Halmstadsdelegationen1, och där det uttryckligen omtalas, att
denna skulle ha sådan makt, att allt, vad den beslöte, skulle
vara definitivt, är att likställa med de ovan av Kumlien anförda
citaten. Lika litet torde detta vara fallet med v. 2287 ff., där vid
redogörelsen för rikshövitsmansvalet i Stockholm 1436 ärkebiskopen ej
mindre än två gånger nämnes i samband med den av honom
föreslagna valproceduren. Att denna var av stor betydelse för valets
utgång har förut av undertecknad framhållits.2
2. Ett andra skäl för att det varit en klerk, som varit
Fredeberns uppdragsgivare, har förut8 framdragits, i det jag påpekat, att
liksom Uppsala domkapitel under ärkebiskopsstriden 1432—34 i sin
argumentering (förutom på kyrkorättsliga grunder) stöder sig på ett
medsänt utdrag ur landslagen rörande konungaeden4, nämligen
KgB 5, § 1—7, så uppställer Engelbrektskrönikans författare för
att därigenom få en lämplig bakgrund för sina anklagelser mot
konungen alldeles samma utdrag fastän han slutar redan meåffärnthe
edh swor han saa etc.5 Emellertid slutar framställningen endast
skenbart med § 5, ty i själva verket innehåller ffämihe edh ej § 5,
utan § 6, under det § 5 ingår i slutet av fjärde edén.6 Att de
olika artiklarna i konungaeden uppräknas i alldeles samma
ordning som i domkapitlets utdrag ur KgB 5, bevisar naturligtvis
ej, att det varit ärkebiskopen eller någon medlem av Uppsala dom-
1 Han är den ende av de sex delegaterna, som krönikan nämner. Skulle han i
verkligheten ej (detta enligt Kumlien) ha spelat den roli, krönikan tilldelar honom,
talar krönikans framställning än mer för att den inspirerats från biskopligt håll.
Emellertid må det förlåtas mig, om jag mer tror på Fredeberns och Ericus Olais
uppgifter från 1400-talet än på Kjell Kumliens av år 1933.
2 Samlaren 1931, s. 184.
3 Samlaren 1931, s. 186.
4 K. B. Westmän, Reformationens genombrottsår i Sverige, s. 55; Lindblom,
Akter, s. 15 f.
5 RK 2, v. 130 ff.
6 Det sannolika är, att felen (som ju förekomma i den omarbetade delen áv
krönikan) uppkommit genom Överhoppning vid avskrivningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
