Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde. En undersökning och några slutsatser. III. Av Erik Neuman - Fredeberns uppdragsgivare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194 Erik Neuman
gäves har jag i Kumliens exkurs letat efter ett erkännande av
min prioritet till denna hypotes om muntlig information, som i hans
framställning spelar en sådan roll1.
Användbarheten av hypotesen exemplifierade jag också med en
del enskilda fall.
Gentemot Ingvar Andersson, som ansett Engelbrektskrönikans
redogörelse för utnämningen av drots och marsk återgå på en klagoskrift till
konung Erik, vars framställning av författaren utfyllts med »delvis
anekdotiskt material», hävdade jag, att ordalagen i krönikan och i
klagoskriften voro alltför olika, för att det förra skulle vara troligt.
Jag hävdade också, att de uppgifter i krönikan, som Andersson kallade
»anekdotiska», i själva verket härrörde från författaren själv (som varit
tillstädes vid rådets förlikning med konungen sept.—okt. 14352) och
därför voro i högsta grad autentiska.
Medan Ingvar Andersson sökte härleda krönikans skildring av det
svenska frälsets lidanden under konung Erik (vilken skildring ej kan
återgå på dokument) ur »svensk adelstradition» 8, framhöll jag som det
naturligaste, att rådets skrivare, författaren, fått skildringen direkt av
någon, som varit medlem av rådet 1436—38, väl närmast av
svenskarnas hövitsman i kriget Gregers Magnusson, som särskilt nämnes i
krönikan.4
Bägge mina exempel ha »lånats» av Kumlien5, dock utan att han
ansett nödigt nämna källan.
Ett senare uteslutet parti av krönikan har författaren behandlat
på icke mindre än två ställen6, på det senare med motivering, varför
det uteslutits. Åtminstone på detta senare ställe borde författaren
hänvisat till undertecknad, som givit ifrågavarande motivering7, som,
såvitt jag förstår, skiljer sig från den av von der Ropp8 givna.
Ett drastiskt exempel på den historiske fackmannens motvilja mot
att citera en enkel lekman som undertecknad finna vi i Kumliens
avhandling, s. 33, not 26, där författaren motiverar uteslutningen av
namnen på de i januari 1435 för de olika landskapen utsedda
hövits-männen, utan att med ett ord nämna att motiveringen härrör från
undertecknad.9 Däremot hänvisar han onödigtvis på ett i detta
sammanhang vilseledande sätt till von der Ropps felaktiga av
undertecknad korrigerade uppgift, att Karl Knutsson varit en av
hövits-männen.
Mycket mer om författarens oförmåga att citera skulle kunna
nämnas10, men det sagda må vara nog.
1 A. a. s. 280 ff. 2 A. a. s. 180 f. 3 A. a. s. 276. 4 A. a. s. 186,
not 2. 5 A. a. s. 272 f., 282. 6 A. a. s. 37, 288. 7 A. a. s. 106 f.
8 A. a. s. 138. 9 A. a. s. 106.
10 Så t. ex. gå s. 54 (mitten) passusen, »övertalade, som det förefaller, nästan
i förrn av befallning» och s. 55 partiet »Det svenska baneret placerades» etc, där
marsken två gånger ändrats från Engelbrekt^ tillbaka på observationer av
undertecknad (s. 181 f.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
