Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde. En undersökning och några slutsatser. III. Av Erik Neuman - Sanningsvärdet hos Engelbrektskrönikan och de båda partierna av Karlskrönikan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde 195
SANNINGSVÄRDET HOS ENGELBREKTSKRÖNIKAN OCH
DE BÅDA PARTIERNA AV KARLSKRÖNIKAN.
Rubriken på denna avhandling utlovar en redogörelse för
tillförlitligheten hos RK 2:s olika partier. Redan i del I1 har jag
framhållit den egentliga Karlskrönikans2 hänsynslösa partiskhet för
Karl Knutsson, och i del II3 har jag betonat, att det går »en
gapande klyfta mellan Engelbrektskrönikan med dess i stort sett lugna
objektivitet och den egentliga Karlskrönikan med dess förtätat
hätska stämning mot alla, som ej obetingat hyllade den ’store’ Karl
Knutsson». Det skulle i detta sammanhang vara frestande att
behandla å ena sidan Fredeberns, å andra sidan hans efterföljares
sätt att skildra i krönikan uppträdande personer, men därmed må
anstå till en annan gång. Nu gäller närmast att med utgångspunkt
från de i krönikan skildrade händelserna och personerna kunna
bevisa eller med till visshet gränsande sannolikhet göra troligt, att
uppgifterna ej stämma med sanningen.
Beträffande Engelbrektskrönikans originaldel (v. 1262—2765)
ha varken von der Ropp, I. Andersson eller K. Kumlien kunnat
påvisa några direkta felaktigheter eller osannolikheter, ej heller kan
jag det. Så mycket fler finnas emellertid i Karlskrönikans båda
partier.
Vad originaldelen av parti 2 (hand 4 och 5) beträffar, vill jag
särskilt framhålla redogörelsen för mötet i Arboga i mars 1438
(v. 4987 ff.), vars ovederhäftighet ligger i Öppen dag. Krönikan
berättar, hur marskens anhållan att bli skild från
rikshövitsmans-skapet utlöser de församlades ivriga böner till honom att stanna
kvar, vilket han även gör, och tillfogar den skadeglada
anmärkningen:
jach vänter droztin gladdes ey mästa
tha the marsken swa stadhfäste.
Hur pass sanningsenlig denna framställning är, framgår av det i
del 2 av denna avhandling4 anförda diplomet n:r 14 av Fredebern5,
Arboga 1438 6/3, vari riksrådet (visserligen under vederbörliga
tacksägelser för hans insats) utan invändningar beviljar marskens
1 Samlaren 1927, s. 109 ff. 2 = parti 2 och parti 3.
3 Samlaren 1931, s. 179. 4 Samlaren 1931, s. 168.
5 Tryckt i Historiska handlingar 7, s. 16 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
