Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde. En undersökning och några slutsatser. III. Av Erik Neuman - Sanningsvärdet hos Engelbrektskrönikan och de båda partierna av Karlskrönikan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198 Erik Neuman
hän. Kvar står ända det ytterligt osannolika påståendet, att
marsken vid underrättelsen om Pukes tåg till Dalarna varit fullt
över-ty g^ad om att »alle dalekarla» i st. f. att hjälpa folkhövdingen
Engelbrekts förtrognaste vän skulle sälla sig till dennes
aristokratiska fiender. Påståendet verkar på en kritisk läsare närmast
groteskt.
I själva verket vederlägges det också av marskens
handlingssätt efter Pukes färd till Dalarna. Hade marsken litat på
dalkarlarna och Hans Mårtensson, hade naturligtvis det lämpligaste för
honom varit att med sin i Stockholm förstärkta häravdelning* (v. 3745 f.)
omedelbart följa efter Puke till Dalarna och sålunda bringa denne
mellan tvenne eldar. Om han lyckats oskadliggöra resningens
ledare, hade utan tvivel denna — åtminstone i Mälarlandskapen och
Närke, där marsken och drotsen innehade starkt befästade slott —
avstannat av sig* själv. Så handlade emellertid ej marsken. I stället
tillbragte han enligt krönikan ej mindre än fyra veckor1 med att
(delvis på ett synnerligen hårdhänt sätt) pacificera Västmanland.
Rekarna och Närke. Detta tyder på att han redan från första
början räknat med dalkarlarna som sin huvudfiende, och att han, innan
han sökte kuva dem, för alla eventualiteter ville säkerställa sin
reträttväg från Dalarna till Västerås. Den uppfattningen, att han
ännu på nyåret 1437 skulle varit okunnig om stämningen i
Dalarna, och att dalkarlarnas och Hans Mårtenssons vid denna
tidpunkt ankommande fejdebrev skulle kommit »som en smärtsam
överraskning» 2, är naturligtvis en än värre konstruktion, beroende på
kritiklöst godtagande av de ovan behandlade verserna 4045 ff. men
utan direkt stod i krönikans originaldel, som ingenting nämner
om marskens känslor vid mottagandet av det med all säkerhet av
honom förutsedda brevet.
Att författaren till parti 2 i v. 4045 ff. kommit att framställa
Karl Knutsson som en omdömeslös optimist, beror på hans3 nästan
genomgående strävan att skildra Karl som en ädelt förtroendefull
man, som ständigt svikes och bedrages av samvetslösa människor.
Ett annat lika misslyckat försök i samma riktning förekommer
i samband med skildringen av mötet i Enköping vid
trettondedagstiden 1438.
1 Från »sönnedaghen nest effter sancte lucie« (v. 4037), d. v. s. den 16 dec.
till »tiwgundha dagh», d. v. s. den 13 jan.
2 Kumlien, a. a. s. 87. 8 Liksom hans efterföljares, hand 8:s.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
