Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde. En undersökning och några slutsatser. III. Av Erik Neuman - Sanningsvärdet hos Engelbrektskrönikan och de båda partierna av Karlskrönikan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200 Erik Neuman
falska vänner. Vilken av de båda versionerna är med sanning-en
överenstämmande ?
Utan att åt hand 6 vilja vindicera någon större sanningskärlek
måste man säga, att dess version förefaller vida sannolikare än
hand 4:s.
Detta helt enkelt därför, att man ej kan förklara krönikans
uppgift, att marsken vid Enköpingsmötets slut stod som segerherre
gentemot drotsen, på annat sätt än att han före mötet fått nys
om dennes avsikter att beröva honom en del av hans län och
därför infunnit sig i spetsen för en stark häravdelning, tack vare
vilken han — med bortseende från rättsliga synpunkter — kunde
bjuda rådsmajoriteten spetsen och kväva all opposition.1
Också i parti 3 finnas direkta felaktigheter och uttalanden,
som verka högst osannolika.
Till de förra hör krönikans uppgift (v. 6785 ff.), att då marsken
på mötet i Arboga hösten 1440 som villkor för sitt avträdande av
makten bl. a. framställde krav på Öland med Borgholms slott mot
en återlösningssumma av 40,000 mark, denna begäran genast av
rådet beviljades. Tack vare det ännu bevarade originalbrevet.
Arboga 1440 3/io2 (RA), kunna vi konstatera, att marsken i fråga om
sitt ej betydelselösa krav på återlösningssummans storlek lidit ett
nederlag. Summan fixeras nämligen i riksrådets brev till 20,000
mark, d. v. s. blott hälften av det begärda. Det är först senare
genom diplomet Kalmar 1441 V73 (RA), som Karl Knutsson —
säkerligen genom hård press på riksrådet — får beloppet höjt till
40,000.
När Kumlien vid omnämnande av återlösningssumman talar
om att krönikeförfattaren »synes vara mindre väl underrättad»4,
är han i själva verket otillåtligt välvillig. Denna del av
Karlskrönikan är visserligen skriven 1452—53, men då originalbrevet,
som naturligtvis innehafts av Karl Knutsson, bevarats ända till våra
dagar, är ju självklart, att det funnits i konungens arkiv vid nämnda
tidpunkt och således varit tillgängligt för författaren till parti 3
av RK 2 (hand 8).5 Uppgiften måste alltså — i likhet med hand 4:s
1 Jag kommer på annat ställe att visa, att Kumlien, a. a. s. 104 f., har rätt
i sitt antagande av marskens manstarka följe, men att hans bevisning
näppeligen kan kallas så.
2 Tryckt i Lagerbring, Handlingar, 2, s. 200 f.
8 Tryckt i Lagerbring, a. a. 2, s. 207 ff. 4 A. a. s. 171.
5 Överhuvud äro få fakta genom originaldiplom eller nästan samtidiga
nota-riatsavskrifter så väl bestyrkta som Karl Knutssons olika förläningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
