Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde. En undersökning och några slutsatser. III. Av Erik Neuman - Sanningsvärdet hos Engelbrektskrönikan och de båda partierna av Karlskrönikan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202 Erik Neuman
bevarade diplomet, säger sig självt. För kärandena var det i
förevarande fall meningslöst skaffa sig ett dylikt dokument. Ej så för
svaranden, som ju ej kunde veta, om ej anklagelsen under ny regim
kunde förnyas. Det var därför av vikt skaffa skriftligt på den
frikännande dornen.1
Då således diplomet funnits i Karl Knutssons arkiv, har
säkerligen också denna förvanskning av fakta skett fullt medvetet.
Författaren har till varje pris velat hemlighålla, att hans
uppdragsgivare, Sveriges dåvarande konung, en gång stått anklagad för ett
av de grövsta brott.
En tredje feluppgift förekommer omedelbart efter den föregående.
I v. 7062 ff. berättas, hur Karl Knutsson från mötet med konungen
i Stockholm skyndar över till Finland för att av drotsen Kristiern
Nilsson övertaga Viborgs slott, men hur han, när han kommer i
närheten av Viborg, får höra, att drotsen tusen gånger svurit, att
Karl aldrig skall få slottet. Drotsen, som blivit sjuk, kallar till
yttermera visso alla sina fogdar till sig och förbjuder dem att
någonsin överlämna Viborg2 till Karl. Krönikan fortsätter:
gud giorde togh som han willde
oc marsken oc drotzeten wäl atskillde
sama dag döde drotzeten tha
han hade loffuat marskenom slottit faa
marsken kom tha mz konungens breff
som han drozeten til screff (v. 7074 ff.),
varefter berättas, hur slottet överlämnas.
Av verserna får man den förvisso avsedda uppfattningen, att
drotsen, som ämnat mot tro och loven behålla Viborg utöver den
av konungen stipulerade tiden, avlidit just den dag, då han enligt
överenskommelsen skulle uppgiva sin förläning. Samma dag skulle
Karl Knutsson ha anlänt och tack vare konungens brev ha kommit
i besittning av slottet.
Sanningslösheten i den senare uppgiften framgår av det ovan
anförda dombrevet Stockholm 1442 8A>, som visar, att Karl
Knutsson varit kvar i Sverige ännu en vecka efter Valborgsmässan, den
dag, då han enligt RK 23 och förlikningsbrevet4 skulle tillträda
1 Jfr E. Neuman i Studier tillägnade Axel Kock, s. 393 f.
2 = länet och slottet. 8 v/6943.
4 Tryckt i Finlands medeltidsurkunder (= FMU) III, n:r 2420.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
