Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde. En undersökning och några slutsatser. III. Av Erik Neuman - Författaren till parti 3 av Karlskrönikan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214 Erik Neuman
hand 6:s lokaliseras nordligare. — Så finna vi hos handen formerna
frömande ’främmande’ v. 8578 och (jämte ålder 6651 och aller
5232, 8066) eller ’aldrig1’ 5236. Denna senare form med övergång
a > ä framför II {Id) har jag ej kunnat belägga annat än i
Västmanlands bergslag.1 Så förekomma i R. Blumenbergs ordlista över
Norbergsmålet i Västmanlands fornminnesförenings årsskrift I,
s. 51 (under Naj) allri och s. 54 (under Tår) älleri ’aldrig’, och A.
Isaacsson anmärker i sin artikel om Ljusnarsbergsmålet i Från
Ljus-narsbergen, En hembygdsbok (Lindesberg 1920), s. 41 på tal om
övergången a till ä: »i norr höres även talln tallen». — En form
sådan som Mön pekar med nuvarande dialektgränser t. o. m. så
nordligt som mot Dalabergslagen och Gästrikland. I fornsvensk tid
uppträder den visserligen i textkodex av Upplandslagen, men
dennas språk har ännu ej konstaterats vara uppländska2, och även om
så skulle ske och det således skulle visa sig, att formen i äldre tid
haft sydligare utbredning i öster, så är därmed ej sagt, att den
också haft det i väster. Observeras bör dock, att den i Uppsala
landsmålsarkivs ordsamlingar från Dalabergslagen förekommer ej
blott för Stora Tuna, Säter och Hedemora utan även för Grytnäs
på gränsen mot Västmanland (i Söderbärke och Norrbärke däremot:
hjun). — Den hos hand 6 exemplifierade övergången y > i tyder
också den med hänsyn till moderna dialekter snarare på Dalarna3
än Västmanland. Dock bör man härvidlag märka, att både Cod. A
och Cod. C av Västmannalagen (särskilt den senare) visa prov på
ifrågavarande delabialisering.4 — Formen wort talar för s. Dalarna,
ty övergångarna % > e och y > ö utesluta ö. Västmanland.
Förutom språkliga kriterier finns det också ett yttrande i
parti 3, som stöder hypotesen, att författaren varit från Västmanland
eller Dalarna. Det är f. ö. intet, som vittnar om att denne servile
hovkrönikör varit stolt över hembygden eller dess största minne
Engelbrekt. Tvärtom, han skyr ju ej ens att förvanska historiska
fakta rörande denne, blott han därigenom kan glorifiera sin
kunglige uppdragsgivare.5 En gång kommer dock även hos denne
vansläktade lismare stoltheten över hembygden till synes. Det är, när
han talar om den väldiga här, som år 1452 bryter in i Skåne för
att röva och bränna. Efter att vidlyftigt ha ordat om konungens
1 P. Envall, Dalabergslagsmålet, s. 148 anför dock öppet a (v) framför bb,
dd, gg. II, It. 2 Det är i ofch för sig ej uteslutet, att det kan vara gästrikska.
3 Levander, Dalmålet I, s. 189; Envall, Dalabergslagsmålet, s. 40 f.
4 Neuman, Vokalbalansen a\å, s. 32. 5 Samlaren 1931, s. 182.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
