Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nya bidrag till Lucidors biografi. Av Gunnar Bolin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Till dessa sorger för brödernas skull kommo allt
bekymmersammare tider för Lars själv. Hans svåger Asserssons varmhjärtade
talan för honom hos Wrangel i den sist anförda skrivelsen synes
av någon anledning ej haft nämnvärd verkan. Efter en tydligen
lång väntan gör Assersson följande året ännu en framstöt till
Lucidors förmån — denna gång dock hos Wrangels maka. Det sker i
ett brev till henne av den 23 mars 1665.[1] Han omtalar där, att
hans hustrus äldste broder, »Lars Johansson vid namn», sedan snart
ett år tillbaka vistats i Stockholm i akt och mening att söka någon
tjänst för sitt uppehälle. Såsom obekant och i trängseln av
»sollicitanter» hade han dock icke, såvitt Assersson hade sig bekant,
kommit fram någonstädes. Hans läge var bedrövligt: de få
penningmedel, som han medfört, hade gått åt, och han hade råkat i yttersta
fattigdom och torftighet. Då Assersson själv ej såg sig i stånd
att bispringa honom, vädjade han till hennes grevliga nåd att hjälpa
Lars Johansson från en ögonskenlig ruin med något av det
resterande på de 1600 riksdalerna. Slutligen gjorde Assersson åter en
underdånig påminnelse om sitt utlägg för Lars’ broder, »Olaus vid
namn», och hans avfärdande till Ostindien. Samma tema behandlas
i ett brev från Assersson till sekreteraren i Pommern, J. Stypman,
av den 8 juni 1665.[2] Assersson beklagar sig där över att han
missuppfattat Wrangels ställning som överförmyndare. Vi få här också
den viktiga upplysningen att Lucidor vid ett par tillfällen legat
sjuk i Stockholm.
Först på hösten samma år, 1665, gav Wrangel kamreraren
Olaus Nicopensis order att till Lars Johansson utbetala resten av
det ursprungliga kapitalet på 1600 riksdaler. Innan ordern hann
verkställas avled dock olyckligtvis Nicopensis, och därmed tycks
saken ha skjutits åt sidan. Detta framgår av det brev till Wrangel
— av den 1 juni 1666 — som Assersson såg sig föranledd att ånyo
avlåta.[3] Han hemställer där underdånigt, att excellensen behagade
förnya sin order till den nye kamreraren, då »Laurentz Johansson
sig över sin store torftighet högeligen beklagar». Till övriga
bekymmer kom även underrättelsen, att det blivit urarva konkurs efter
Edling och att hans kvarlåtenskap möjligen redan delats mellan
kreditorerna utan att de Strusshielmska arvingarnas rätt bevakats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
